befullmägtigat, constituerar och befullmägtigar härmed Jan van
Parsyn, borgare i staden Amsterdam och för närvarande bosatt i
Danzig, att för honom (Scorel) och å hans vägnar, om så behöfves,
affordra, uppbära och emottaga af Margareta Ysbrandsdotter, född
i Utrecht, enka efter Mr Jan van Braesels, tapetväfvare, alla
sådana bref och åtföljande skänker, hvilka Hans Kongl. Majestät
af Sverige till honom, den constituerande, har sändt, eller skulle
hafva sändt, att behörigen qvittera emottagandet af bemälta bref
och skänker, eller, om så skulle påfordras, saken inför rätten
anhängiggöra, kärande eller svarande, att vinna eller förlora, att
aflägga ed eller se till att ed aflägges; och vidare generaliter och
specialiter häruti göra och låta, såsom om han (Scorel) sjelf vore
närvarande och synlig, att substituera och befullmägtiga en eller
flere med samma fullmagt som ofvan, samt att återkalla desse
befullmägtigade så ofta det honom för godt synas må. Och har
bemälte constituerande derjemte specialiter befullmägtigat bemälte
constituerade och befullmägtigar honom härmed, att öppna
bemälta, af bemälta Hans Kongl. Majestät sända och af bemälta
Margareta mottagna bref, för att genom dess öppnande komma
till kännedom om bemälta H. Kongl. Majestäts af Sverige skänker.
Öfverlemnande i våra händer etc.
Datum den XI septembris a:o XLII.
Presentibus Adam Ram, Cornelis Tynsijn, magistratspersoner.
Detta dokument bevisar nu icke att Carel van Manders här citerade berättelse till alla delar är sann. Emellertid förklarar t. ex. den Jan van Parsyn meddelade fullmagten att bryta brefvet hvarför Gustaf Vasas skrifvelse kom fram med afskuret sigill och samstämmigheten mellan Carel van Manders och fullmagtens uppgifter i det hänseendet gör det sannolikt, att äfven de öfriga detaljerna i den förres berättelse äro med sanningen öfverensstämmande.
Men vigtigast och intressantast för oss svenskar är dokumentet derför, att det klart och tydligt bevisar, att Gustaf Vasa och Jan van Scorel verkligen stodo i skriftlig beröring med hvarandra. Och underligt var detta egentligen icke. Gustaf hade ju ett sinne öppet för allt skönt och när han fått göra bekantskap med ett sådant konstverk som Jan van Scorels Maria-bild, kunde han då annat än, intagen af beundran, skynda att — låt vara
