Halle 1847, upptogos i ett tillägg alla då kända namn hos de mest skilda folk. Samtidigt härmed offentliggjorde W. Grimm en afhandling »Ueber die Bedeutung der deutschen Fingernamen».[1] Anslutande sig till dessa båda arbeten men i synnerhet det förra, egnade Rockholz i sitt omfattande verk »Alemannisches Kinderlied und Kinderspiel aus der Schweiz», Leipzig 1857, ett särskildt kapitel åt fingrarnes namn och värde, sid. 99 o. f., och med sitt rika material kunde han i de flesta fall styrka sanningen af de slutsatser, hvartill de föregående forskarne kommit.
Efter Rockholz’ föredöme vilja vi här med ledning af Grimms och Potts nämnda arbeten behandla fingrarnes namn i vårt modersmål. Till den ändan ha vi sammanfört de upplysningar, som i denna väg varit att hemta uti vår landsmåls-literatur och fullständigat dessa med egna uppteckningar.
Såsom man snart finner, äro namnen nästan alltid rimmade (»gå på rim»), hvarför de för rimmets skull underkastas förändringar och förvrängningar. För att rätt uppfatta sådana namn är det derför nödigt att taga hänsyn till rimmets inflytande. Innan vi gå till behandlingen af de särskilda fingrarnes namn, lemnas derför här en öfversigt af namnen.
a) tummitått; b) slekepått; c) långman; d) gullbrand; e) lillpicki. Finland.
a) tumitopp; b) sleke ruing-kopp; c) långer män; d) vänder han; e) lill-sikevirus. Finland.
e) lillping; d) góllring; c) långstock; b) slepatuppi; a) tubussi. Finland.
a) tummetått; b) slekepått; c) gullebrann; d) gulleman; e) spille-minkel. Ångermanland.
a) grötgubben; b) sleka kóppen; c) langstanga; d) ringfingre; e) lillfingre. Ångermanland.
a) tammas-gubben; b) slikke-kóppen; c) långstången; d) gullringen; e) lilltingen. Ångermanland enl. Rz[2]
a) tómmelitapp; b) slekapalt; c) langman; d) gullbrann; e) lilla Per Olofs man. Ångermanland.
a) tummetoppen; b) pillerpotten; c) långman; d) gullbrann; e) lit’n fattig finne. Ångermanland.
