pollices, cum faveamus, premere etiam proverbio jubemur, d. v. s. när vi vilja gynna någon, befalles det oss genom ett ordspråk att trycka tummarna.
Tummens namn äro icke synnerligen många, men dock finnas några. Såsom kort och tjock nämnes han stubb-lórten, hvarmed man kan jemföra det tyska dickbúk. Hans användning har ock gifvit anledning till några namn. Rockholz, Grimm och Simrock[1] upptaga namnet lausknicker, luseknicker, läskenknicker. Liksom saken förekommer ock namnet i vårt land. Rietz upptar nämligen för Skåne formen lus-knäkkjare. Härmed är att sammanställa ett i Vesterbotten brukligt rim. Medan lusen kunde tala, sade hon nämligen: »koka mig i lut, är jag sju dagar sjuk; men nageltrånget och badstuguröken är det värsta jag vet af». — Som kändt, begagnar allmogen i allmänhet vid måltiderna ej knif och gaffel utan i stället fingrarna. Skämtsamt kallas derför ock i Ångermanland handen för »fem-klo-gaffeln». Af denna anledning har tummen i detta landskap det tydligen ej synnerligen gamla namnet pär-snickaren, d. v. s. det finger hvarmed man skalar potatis (päron). När man klenar smör på bröd, sker detta i hvardagslag alltid med tummen, men detta förfaringssätt har dock icke gifvit anledning till något namn, för så vidt vi känna. Kanske detta bruk synts så naturligt, att man ej kommit att egna uppmärksamhet deråt.
Pekfingret.
Om det första fingret har få namn, så har det andra dess flere. Dess högsvenska namn är pekfinger, danska pegefinger, tyska zeigefinger. Härmed öfverensstämmer ock det latinska namnet, som är index. Derjemte förekomma salutaris l. demostratorius (sc. digitus), »quia fere eo salutamus vel ostendimus» (Origines). — Emedan pekfingret egentligen ej räknats till fingrarna, har det i ångermanländskan och dalmålet fått namnet främst-fingret samt i det förra målet och jemtskan fram-fingret. Detta är ej någon enstaka stående företeelse. I tyskan finnas från 1600-talet sådana namn som vorder-finger och vorderste finger och dermed öfverensstämma engelska forefinger, holländska voorvinger. I gamla
- ↑ »Das Deutsche Kinderbuch».
