måste det vara rent och skärt, och derför kallas det ock för sin oskuld och renhet i motsats till digitus impudicus i tyskan för jungfrauenfinger. Nu förefinnes en stark böjelse att smickrande likna allt vackert, skönt och ädelt vid guld; en välartad lärjunge blir sin lärares guldgosse (jfr tyska goldkind), i sagorna omtalas gyllene prinsar, prinsessor och slott, och smekande kallar allmogen äfven sina kor med sådana namn som guldblad, guldblom, guldros o. s. v. Vid tanken härpå ligger det nära att antaga, att detta åt solens gud helgade finger i synnerhet å den »vackra handen» (jfr tyska goldhand) blifvit kalladt guld-fingret, och att seden att bära ring på det framkallats af detta namn.
Såsom kortare än långfingret kallas ringfingret i Dalarne lill-mårå af subst. mår, stång, stör, påle, Rz. s. 452.
Hos Rietz upptages s. 436 från Vesterbotten för detta finger namnet melling utan hvarje antydan om ordets härledning. Detta är väl samma namn som det af förf. i Herjeådalen antecknade mĕlŏnsfingre. Om detta får sammanställas med det derstädes förekommande adj. mĕlŏng, för hvilket jag antecknat betydelsen af »medelmåttig (att äta, gå, arbeta o. s. v.)», blefve namnets betydelse ganska god. Rietz har ock s. 436 just från Vesterbotten adj. melung, melong, medelmåttig.
Med afseende på ringfingret återstår blott att tillägga några till betydelsen dunkla namn. Sådana äro hafre-hann (Bohuslän) och hafre-häst — rimmande med lille prest — från Skåne, klingerhan(d) från Ångermanland, Hans i strann (Bohuslän[1]), stackars han(d) från Vestergötland och flere landskap, vänder han från Finland och stickitann från mellersta Sverige, af sagesmannen uppfattadt såsom vårdslöst uttal för stick hit hann (handen)! I Nerike kallas fingret golla med öppet o-ljud.
Lillfingret.
Att döma af de hos Grimm och Rockholz upptagna namnen på detta finger äro de svenska flere än de tyska, och dock torde de af oss kända namnen vara blott ett fåtal af hvad som finnes å folkets läppar. Det femte fingrets flesta namn äro bildade med
- ↑ Jfr det tyska namnet Johan s. 11; i Bohuslän fins ock namnet lille Jóhann.
