Fornlemningar i Vestkinde socken på Gotland,
på Svenska Fornminnesföreningens bekostnad undersökta år 1882
af
Fredrik Nordin.
I vestra delen af Vestkinde socken ligger en myr, som sträcker sig fram till Hästnäs gård på staden Visbys landsområde, och som efter denna gård fått namn af Hästnäs myr. Vid vestra sidan af densamma ligger inom ofvannämnda socken Bläsnungs gård, som i likhet med många andra gotländska gårdar sönderfaller i tvänne grupper af hemmansdelar, hvilka kallas Stora och Lilla Bläsnungs. Bläsnungs gård ligger just, der marken svagt sluttar ner mot myren. Ju närmare man kommer denna, desto djupare blir jordmånen; men ju längre bort åt motsatt håll man går, desto grundare blir marken, tills kalkhällen snart ligger bar i dagen, såsom vanligt på de gotländska hedarna. Detta senare utseende har hela sträckan från Bläsnungs gård ända ner till hafvet och kallas derför Bläsnungs hed (gotl. »Blaisnungs haid»). Från myrkanten till heden ligger en lång sträcka af åkrar. I ena kanten af dessa eller utmed heden har man låtit en skogsremsa stå qvar, emedan hällen här i allmänhet ligger så nära, att det ej lönat sig att taga upp åker.
Det är i denna skogskant, som det graffält ligger, hvars ena hälft jag med understöd af Svenska Fornminnesföreningen fick tillfälle undersöka sommaren 1882. Graffältet är, som af ofvanstående framgår, rätt smalt, men har deremot en ganska stor längdsträckning i riktning NO.— SV. Hufvudsakligen består det af mindre rösen, men derjemte förekomma äfven flere större sådana. Mindre grafkistor utan något röse förekomma äfven rätt talrikt i fältets nordöstra del, liksom resta kalkhällar ej äro sällsynta i dess mellersta och sydvestra delar.
