Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf/36

Den här sidan har korrekturlästs
28
OSCAR MONTELIUS.

förvärfvat ett liknande svärd, som förut tillhört veterinärläkaren A. Sahlstrands samling i Alingsås; det är afbildadt fig. 4 och funnet i kanten af en mosse under Östads Barnhus i Östads s:n, Ale h:d, Vestergötland. Endast tre svärd af denna typ äro för öfrigt kända från Sverige: 2 hörande till fyndet vid Rud, i By s:n, på Vermlandsnäs[1], och 1 från Hannas s:n i Ingelstads h:d, Skåne, afbildadt fig. 160 i Sv. forns. I mellersta Europa äro dylika svärd deremot vanliga[2].

Genom lektor Eurenii bemedling har Statens Hist. Museum från Malmö Museum erhållit det bronsvapen, som är afbildadt fig. 5; det är funnet 3 fot djupt vid dikning i Klagstorps s:n, Oxie h:d, Skåne. Från Sverige känner man för öfrigt blott ett vapen af samma slag: det som är afbildadt fig. 131 i Sv. forns. och funnet nära Arup i Ifvetofta s:n, Skåne; äfven detta förvaras nu i Statens Hist. Museum, der det jemte professor Angelins öfriga fornsakssamling är deponeradt. I norra Tyskland äro flere dylika s. k. »svärdstafvar» funna[3].

En bronsarmring af ovanlig form (fig. 6) förvärfvades år 1881 af Uppsala Museum; den är funnen vid Ramsjö i Vestra Karups s:n, Skåne, och har förut tillhört d:r G. Brunii samling i

  1. Ant. tidskr. f. Sv., 3 sid. 374—379.
  2. Compte-rendu du Congrès de Stockholm 1874, sid. 904—906.
  3. Lindenschmit, Alterthümer unserer heidnischen Vorzeit, III: 6, pl. 1; Sophus Müller Correspondenzblatt der deutschen Gesellschaft für Anthropologie 1877, nr 3 och 4, sid. 31. — I Månadsbladet 1880, sid. 150—151, har jag sökt visa, att dessa svärdstafvar icke, som jag förut antagit, tillhöra den senare delen af vår bronsålder, utan början af denna period.