Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf/364

Den här sidan har korrekturlästs
30
OSCAR MONTELIUS.

fornlemningsplatser samt till utgifvande af större vetenskapliga arbeten rörande sådana redan fullbordade eller blifvande utgräfningar», — dels ett årligt belopp af 1,500 kr. »till utgifvande af ett verk öfver de svenska runskrifterna, till uppsökande och aftecknande af Sveriges runstenar samt till det insamlade materialets bearbetande».

Med dessa medel äro följande forskningsarbeten bekostade:

Licentiaten S. Boije har åren 1883 och 1884 granskat och aftecknat runstenar inom Södermanland. År 1882 hade hr Boije påbörjat detta arbete, sedan han för ändamålet erhållit ett vid Uppsala universitet fäst Sederholms inrikes resestipendium. En redogörelse för hans »Runforskningar i Södermanland sommaren 1882» är intagen i 5:te bandet af Svenska Fornminnesföreningens tidskrift (sid. 137—162).

Amanuensen Gustafson har, såsom redan är nämndt, år 1884 undersökt ett graffält i Hablingbo socken på Gotland.

Direktör F. Nordin har år 1883 dels beskrifvit och afbildat ett stort antal af de märkliga, under namnet »bildstenar» kända grafstenarna från Gotlands hednatid, dels gräft i Hörsne m. fl. socknar. År 1884 fortsatte han den undersökning af ett graffält vid Bläsnungs i Vestkinde socken på nämnda ö, som han 1882 med anslag af Svenska Fornminnesföreningen påbörjat. En utförlig redogörelse för de år 1882 gjorda fynden är meddelad 6:te bandet af Sv. fornm. för:s tidskrift.

Kandidat A. Ramm erhöll år 1883 ett anslag för undersökningar i Småland.

Amanuensen Vistrand erhöll samma år ett anslag för att fortsätta aftecknandet och beskrifvandet af runstenar och andra fornlemningar i Småland.

Af de Bergerska donationsmedlen bekostades äfven flera af de undersökningar, som jag år 1884 utförde inom Vestergötland.

Dessutom hafva af samma donationsmedel anslag lemnats dels till den bekante norske fornforskaren d:r Ingvald Undset för att granska runinskriften på det marmorlejon, som under 1600-talet fördes från Piræus till Venedig, dels åt den danske arkitekturmålaren J. T. Hansen för en trogen afbildning af samma runinskrift. Denna inskrift, omsluten af en slinga, hvilken mycket liknar den på uppländska runstenar, är af särskildt intresse för oss svenskar, emedan den utan tvifvel är ristad af en svensk