Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf/374

Den här sidan har korrekturlästs
40
OSCAR MONTELIUS.

inom Elfsborgs län voro befolkade under stenåldern, utan att äfven de smärre bidalarna redan för tre tusen år sedan börjat bebyggas.

Vid Sundshult i Sandhults socken, Vedens härad, besökte jag 1884 en för länge sedan plundrad, men hittills icke beskrifven hällkista, på hvilken jag fått anvisning af ingeniör O. Ericson på Nygård. Grafvens riktning är Ö.—V., dess längd 17 fot och bredd vid den östra, öppna ändan 4 fot. Ett par takhällar qvarligga; en af dem är stor, 9 fot lång, 6 fot bred och 1 fot tjock. Kistan är omgifven af en låg kulle af stenblandad jord; takhällarna och sidostenarnas öfverkanter äro nu, och hafva äfven ursprungligen varit, synliga ofvan kullens yta.

Äfven i Skaraborgs län hafva nya grafvar från stenåldern anträffats.

Å egorna till Nils Olofsgården Lundby i Lundby socken, Valle härad, undersökte jag sommaren 1884 en stor gånggrift. Väggarna i kammare och gång voro af kalkstenshällar, och taket hade bildats af dylika hällar. Kammaren var 32,5 fot lång och 8 fot bred; gången, åt öster, var 3,7 fot bred. Den högsta vägghällen i kammaren var 6 fot hög. I kammaren funnos utmed väggarna flera små rum, hvilkas mellanväggar bildades af små kalkstenshällar. Utmed vestra långväggen sågos nu 8 sådana rum, hvilkas bredd vexlade mellan 1,1 och 3,8 fot.

I dessa små rum, liksom öfver hela kammarens öfriga botten, träffades ett stort antal obrända menniskoben; men dels var en del af grafven förut genomgräfd, dels lågo benen så tätt och voro delvis så förmultnade, att det, oaktadt alla försök, ej lyckades mig att med full visshet ådagalägga, huruvida några lik varit begrafna sittande. På grund af vissa skelettdelars inbördes läge syntes det emellertid i hög grad sannolikt, att åtminstone några lik suttit vid väggen. Ett stort antal genomborrade djurtänder och bernstensperlor af de under stenåldern vanliga formerna anträffades i benlagret på kammarens botten. Deremot funuos der, anmärkningsvärdt nog, inga vapen eller verktyg af sten.

I gången träffades inga skelett, men midt i gången, på dess botten, låg en nästan fyrkantig sten, på hvars öfversida ses flera inknackade skålformiga fördjupningar; en af dem är aflång, de öfriga runda (fig. 1). Stenens största längd är 30,2 cm.; dess bredd 30 cm. och höjd 25,5 cm. Det torde ej lida minsta tvifvel, att