i längd och 3,3 fot i bredd; den högsta stenen är 4 fot hög. Gången, åt SO., är 23,7 fot lång och 2—3 fot bred. Nu finnas inga takstenar; en stor sådan sten, hvilken legat öfver gångens inre ända, togs bort för några år sedan. Grafven är omgifven af en låg kulle, öfver hvilkens yta väggstenarnas öfverkanter varit synliga.
På Klostret Fiskaregårdens egor i Varnhems socken såg jag 1884 en hällkista, som förut icke torde vara beskrifven. Den ligger i N.—S. och är 15 fot lång, 4,5 fot bred; den södra ändan är öppen, såsom ofta i hällkistor från stenåldern. En tjock taksten, å hvilken ses en mängd skålformiga fördjupningar, ligger öfver kistans norra ända; en annan taksten ligger vid sidan. Grafven, hvars väggar och tak äro af gråsten, omgifves af en rund hög, öfver hvilkens yta takstenarna varit synliga.
Från stenåldern förskref sig måhända äfven en graf, hvilkens obetydliga lemningar jag såg år 1884 på Mellby egor i Mellby socken nära Lidköping. Den syntes hafva utgjorts af en hällkista, som varit omgifven af en mindre hög; 3 fallna hällar af gråsten lågo ännu qvar. Intet fynd är kändt härifrån.
Vid Lockerud i Leksbergs socken, helt nära Mariestad, genomgräfde jag samma år en hällkista, hvilkens väggar äro af gråsten, och hvilken förr lär hafva varit täckt af en liten hög. Nu ligger den i en väg, öfver hvilkens yta öfverkanten af några väggstenar är synlig. Kistans riktning är NV.—SO., dess längd 11 fot och bredd 4,5 fot; inga takhällar finnas nu, ej heller hittades något i grafven. Att denna hör till stenåldern, visas emellertid bland annat deraf, att den sydöstra gafveln är alldeles öppen; såsom vi sett, är det nämligen karakteristiskt för hällkistorna från stenåldern, att vid den åt söder eller öster vettande gafveln icke någon häll finnes.
Hällkistan vid Lockerud är af särskildt värde derför, att den är den enda graf från stenåldern, som är känd från denna del af Vestergötland. På några mils afstånd träffas ingen sådan graf; de närmaste finnas på södra sluttningen af Kinnekulle och i trakten af Billingen. Grafven vid Lockerud visar emellertid, att äfven trakten deromkring varit något befolkad redan före stenålderns slut, hvilket tydligen står i samband dermed, att vi här befinna oss både vid Venerns strand och nära utloppet af Tidan.
