stort stenröse en hällkista, som innehöll två flintdolkar (d:r Wittlocks samling).
Å Gårdsby Herregårds egor i Gårdsby socken, Norrvidinge härad, har man i en i ett stenröse liggande hällkista funnit en flintdolk (d:r Wittlocks samling).
Vid Rödje i Drefs socken, Uppvidinge härad, påträffades vid borttagandet af ett stenröse en hällkista och i denna en flintdolk och 2 stenyxor med skafthål (Smålands Museum i Vexiö).
I Lenhofda socken, Uppvidinge härad, har man en fjerdedels mil norr om Lenhofda, der vägarna från Dädesjö och Nottebäck mötas, påträffat en i ett stenröse liggande hällkista, som innehöll en flintmejsel och en skafthålstapp till en stenyxa (pastor Palmgrens nya samling).
Vid Bol i Sjösås socken, sistnämnda härad, har man vid utrifvandet af ett röse med stenkista hittat en stenyxa med skafthål (pastor Palmgrens samling).
Härtill komma de fynd, som pastor Palmgren för flera år sedan gjort i 4 hällkistor inom Nottebäcks socken, Uppvidinge härad (St. M. 6481).
Flera af dessa grafvar från det gamla Värend äro i föregående berättelser i korthet omtalade.
I Östergötland hafva under de nu i fråga varande åren tre stenåldersgrafvar undersökts, af hvilka två voro förut okända. Liksom de förut i detta landskap anträffade, och de äro ej många[1], ligga de vester om Stångån; alla äro hällkistor. De gifva således nytt stöd åt den åsigten, att Östergötland ej fått någon nämnvärd befolkning förr än under stenålderns sista period, och att denna befolkning kommit från vester, från Vestergötland, det egentliga Sveriges äldsta hufvudbygd.
En af dessa hällkistor ligger å Vesterlösa f. d. Häradshöfdingeboställes egor i Rogslösa socken, vid norra foten af Omberg och nära Vettern, öfver hvilken sjö man har en vacker utsigt, då man står vid grafven. Denna påträffades år 1880[2], och sommaren 1882 fick jag uppdrag att undersöka den. Grafven
