fot i öster. Vid den östra gafveln af A skall en häll hafva stått; mellan A och B sågs ett slags tröskel, och härpå hade troligen stått en häll med ett stort rundadt hål eller stor rundad urskärning uti, af hvilken sten ett stycke vid min ankomst låg qvar i denna del af grafven[1]. Mellan B och C stod en häll utan hål, och vid vestra gafveln af C fanns nedre delen af en häll. Rummet C, som möjligen icke tillkommit vid samma tid som de två andra, hade ett golf af kalkstenshällar, lagda tätt intill hvarandra; i de andra rummen fanns intet sådant golf. I B och C träffades en mängd obrända menniskoben. Flera af dessa ben hade hört till lik som legat utsträckta, några med hufvudet i öster, andra med hufvudet i vester. I rummet A lära endast spridda ben hafva träffats. Utom ben hittades i grafven en dolk, en spjutspets och en skrapa af flinta, samt en pryl och en nål af ben (St. M. 7038 A).
På kullens yta hade man, enligt uppgift af de arbetare, som varit med om dess borttagande, söder om kistan sett en rundel af omkring 2 famnars diameter; kanten, en fot bred, var utmärkt genom grönare och mörkare gräs än det som växte på öfriga delar af kullen. I rundeln hade man funnit obrända menniskoben, en tång och en liten ring af brons, ett par fot mellan båda, samt ej långt derifrån det afslagna fästet till en flintdolk (St. M. 7038 A). Tången är af en form egendomlig för den äldre bronsåldern. På ett annat ställe, äfven söder om kistan, lågo några skelett med hufvudena mot denna. Äfven på andra ställen i kullen utanför kistan träffades menniskoben. Emedan kullen till största delen var bortgräfd, då jag kom till stället, kunde jag ej finna något mera. Att helt och hållet gräfva bort den del af kullen, som fanns qvar närmast kistan, var omöjligt, emedan denna senares stenar då skulle hafva fallit.
Vid Kärrsjö i Ledbergs socken, ej långt från Vreta kloster, påträffades år 1884 en hällkista, som jag samma år undersökte. Kistan ligger på en åker, ej långt från Svartån och omkring 600 alnar öster om det ställe, der man för några år sedan stött på en annan graf af samma slag[2]. Den nu funna hällkistan,
