Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf/386

Den här sidan har korrekturlästs
52
OSCAR MONTELIUS.

funnen i Uppland vid Lännersta på Vermdön, på samma gårds egor, men ej på samma ställe som en förut hittad (St. M. 7499).

En stor spjutspets af brunsvart skiffer, 8 tum lång, har hittats vid en sjösänkning i Kila socken, Vermland (Karlstads Museum). — En spjutspets af svart skiffer är funnen på Kållandsö i Vestergötland (St. M. 7159: 56). — En liten spjutspets eller en pilspets af skiffer är funnen vid torpet Qvistrum på Jonsbergs egor i Jonsbergs socken på Vikbolandet, i Östergötland (d:r Nordemans samling i Skeninge). — En spjutspets af grå skiffer är funnen vid Nygård under Fogelvik i Tryserums socken, i nordligaste delen af Kalmar län (öfver-kammarherren grefve A. Lewenhaupts samling på Sjöholm).




Äfven från bronsåldern hafva under de tre sista åren flera fynd anträffats, hvilka ökat vårt vetande om denna märkliga period. Här kunna emellertid endast de vigtigaste af dessa fynd omtalas, äfvensom några förut anträffade, hvilka på sista tiden blifvit kända.

Skåne är den del af det nuvarande Sverige, som är rikast på minnen från bronsåldern, liksom från den föregående tiden. På slättlandet, som sträcker sig längs kusten från Blekings till Hallands gräns, ligga ännu i dag talrika grafvar från bronsåldern, oaktadt odlingen i dessa bördiga trakter är urgammal och grafhögar här årligen försvinna, genom att småningom utjemnas af plogen eller genom att på annat sätt förstöras.

Å Balsby n:o 14 i Nosaby socken, Villands härad, undersökte lektor Ahlén år 1882 för Statens Historiska Musei räkning en hög. Midt i denna träffades på en fots djup en stenkista, liggande V.—Ö. och 1,40 meter (4,7 fot) lång. Vid den östra ändan fanns ingen gafvelsten, men vid den vestra stod en sådan, 1,44 meter (4,9 fot) lång och 98 cm. (3,3 fot) hög. Hvardera långsidan bildades af två stenar. Öfver kistans östra del låg en större täcksten, men dess vestra del var obetäckt. Vid södra långsidan, och i synnerhet åt det sydöstra hörnet af kistan, men ej utanför denna, träffades en mängd obrända menniskoben, hvilka dock icke lära hafva legat i någon bestämd ordning, och af hvilka de flesta föllo sönder, då de vidrördes. Här låg äfven en kort spiralarmring af brons, som ännu omgaf