af följande bronssaker: ett svärd, som har bred fästetunga med uppstående kanter och nithål, en dolkklinga, udden af en spjutspets, en knif af samma slag som fig. 189—191 i Sv. forns., två små tänger, samt en smal, fint spiralrefflad, i båda ändar afbruten ten, möjligen en bit af bågen till ett spänne likt fig. 120 i Sv. forns. (St. M. 7039). Tyvärr saknas närmare uppgifter om fyndomständigheterna, hvilket är så mycket mera att beklaga, som sakerna utan tvifvel legat på skilda ställen i högen, i grafvar från olika delar af bronsåldern.
I hofjägmästaren C. Follins samling på Pålsjö såg jag år 1883 ett bronsspänne likt fig. 121 i Sv. forns., med flat, rhombisk skifva, vilket icke förut torde hafva varit omtaladt. Det är funnet i trakten af Ystad. Alla spännen af denna typ, som äro kända, hafva anträffats i sydöstra Skåne, och på det midt för denna del af Skåne liggande Bornholm. Från andra trakter äro inga sådana spännen kända, men på nämnda, ej särdeles stora ö är ett betydligt antal funnet.
Vid Hvellinge i Skytts härad har man i en naturlig backe, der inga högar äro synliga, funnit flera menniskoskelett nedlagda i jorden, utan att vara omgifna af någon kista, samt två spjutspetsar af flinta och en bronsdolk (hofjägmästaren Follins samling). Dolken har ingen tånge, men nitar för fästet; längs klingans midt ses en låg kullrig rygg och å ömse sidor derom några fina ränder. Den hör således visserligen till en tidig del af bronsåldern, men kan ej gerna hänföras till periodens början.
Grafvarna vid Hvellinge synas således vara af samma slag som de, hvilka för många år sedan anträffades vid Tygelsjö i Oxie härad och äro beskrifna af professor Nilsson i Skandinaviska Nordens Ur-invånare[1]. Sådana grafvar äro för öfrigt mycket sällan funna här i Sverige.
I Hyllie socken, Oxie härad, påträffade man i januari 1882 en graf från en mycket tidig del af bronsåldern. En arbetare, som nära stranden af Öresund hemtade väglagningsämne, stötte härvid på en söndrig menniskoskalle och ben, liggande mellan tre uppresta stenhällar. Han lade benen tillbaka, der de legat, och genom possessionaten W. Luttropps på Elinelund välvilliga medverkan förhindrades ytterligare gräfningar på platsen, till
- ↑ Första delen (stenåldern), första upplagan, 6:te kap., sid. 17 och 18.
