dess grafven på sommaren kunde undersökas af docenten Söderberg. En honom meddelad utförlig beskrifning på fyndet är införd i Månadsbladet 1884, sid. 163. Det träffades i en naturlig, längs kusten gående låg ås, kallad »Järabacken», hvarifrån man har en vidsträckt utisgt både öfver Öresund och öfver Malmöslätten.
Något yttre märke, hvaraf man kunnat förmoda en grafs tillvaro på denna plats, förekom icke. Grafven utgjordes af en stenkista med längdriktning Ö.—V. Långsidorna bildades af kantresta, väl valda granitstenar, som voro släta på insidan och slöto tätt intill hvarandra; den södra sidan, af två stenar, var 2,2 m., och den norra sidan, af tre stenar, 2,4 m. lång. Afständet mellan dem var 80 cm. Gaflar och takstenar saknades. Med sina öfverkanter nådde väggstenarna nästan ända upp till jordytan; de på dem en gång stödda takstenarna måste således hafva legat fria och obetäckta. Grafven var fyld med små flintstenar och grus, samma ämnen hvaraf »Järabacken» bildas; deribland hittades en flintspån och flera flintskärfvor, som tydligen voro slagna af menniskohand. Ungefär 70 cm. från väggstenarnas öfverkant var grafvens botten belagd med ett lager af ljus, fin sand, och derpå låg ett skelett utsträckt, med fötterna i V. Öfver midjan voro flata kalkstensflisor lagda. På den högra armen, något ofvan midten af underarmen, satt en bronsring, hvilken i grafven låg helt nära höftbenets öfre kant. Denna ring, aftecknad i Månadsbladet 1884, fig. 4, är en öppen armring, bildad af en trind stång, tjockast på midten (7 mm.) och afsmalnande mot de plant afskurna ändarna, hvilka dock ytterst äro något utvidgade; utsidan är prydd med grupper af linier och små bågar (St. M. 7430). — Strax under jordytan i grafvens vestra ända, samt utanför denna, rundt omkring en der helt nära jordytan liggande större klumpsten, anträffades en mängd menniskoben, som lågo utan ordning, och af hvilka de flesta voro sönderbrutna. De visade sig tillhöra en mycket storväxt man och ett barn. Något, hvaraf man skulle hafva kunnat sluta till dessa skeletts ålder, träffades icke.
Grafvens likhet med stenkistorna från stenålderns slut visar, att vi här hafva ett minne från bronsålderns första period; armringen är också af en typ, som man på grund af förut kända fynd hänfört till nämnda tid.
