omgifvande fältet. — I södra delen af högen hittades 12 grafvar med brända ben. I nio fall voro de brända benen nedlagda i en af omgifvande stenar skyddad lerkruka; en gång hade de blifvit nedlagda i ett träkärl, som förmultnat, men af hvilket det harts, hvarmed kärlet tätats, fanns qvar; en annan gång lågo de brända benen utbredda på bottnen af en liten välbygd stenkista; slutligen hade på ett ställe brända ben nedlagts i sanden utan något som helst nu märkbart skydd. Nästan hvarje graf innehöll någon eller några småsaker af brons, men i en graf med lerkruka fanns bland de brända benen ett stycke jern, liknande en förrostad syl eller spik utan hufvud, ett fynd som måste anses af stort intresse, emedan det visar, att grafplatsen begagnats ända till dess jernet blifvit kändt. — Alla de nu omtalade grafvarna funnos nära högens yta, utanför det centrala röset; deremot träffades intet spår af någon graf i detta senare. Då man likväl med visshet kan antaga, att hvarje grafhög innehållit en centralgraf, i hvilken den blifvit nedlagd, för hvars skull högen från första början blifvit uppkastad, måste man i det nu i fråga varande fallet antaga, att den äldsta och ursprungliga grafven förstörts. Att detta skulle hafva skett vid det ofvan omtalade plundringsförsöket, anser jag ej troligt, ty det uppgafs bestämdt, att skattsökarne ej kommit synnerligen långt in i högen, och sanningsenligheten af denna uppgift bestyrkes deraf, att röset ännu hade en kullrig form och syntes vara orördt. Snarare antager jag att här, liksom i en af de förut omtalade högarna, den äldsta grafven innehållit träkista med obrändt lik, men att både trä och lik under tidernas lopp fullständigt förmultnat»[1].
»Den sist undersökta högen var, såsom ofvan är omtaladt, nästan alldeles förstörd genom tidigare gräfningar. Den hade uppenbarligen varit af ringa storlek, ehuru dimensionerna nu icke ens tillnärmelsevis kunna uppgifvas. I den orediga massan af större och mindre stenar och sand hittades kringspridda skärfvor af två lerkärl samt brända ben, hvaraf man finner att högen innehållit grafvar från den yngre bronsåldern. Den enda
- ↑ »Härmed vill jag rätta en uppgift å sid. 19 i Sv. Fornm. för:s tidskr., 5:tr bandet. Det säges der, att den träkista, af hvilken förmultnade lemningar hittades, syntes hafva varit af furu. De tillvaratagna smulorna af träet hafva med mycken omsorg undersökts af lektor C. E. Cederwall i Göteborg och han kom till det bestämda resultat, att träslaget varit ek».
