Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf/395

Den här sidan har korrekturlästs
61
DEN FÖRHISTORISKA FORNFORSKNINGEN I SVERIGE 1882—84.

del, som ännu qvarstod orubbad, var nordvestra kanten, och här gjordes ett ganska märkligt fynd. Helt nära intill hvarandra lågo nämligen på den ursprungliga jordytan en 26 cm. lång dolkklinga, en 14 cm. lång spjutspets, begge af brons, en liten kula af harts samt ett stycke af en obränd menniskokäke. Något spår af en ordentlig graf kunde deremot icke upptäckas, men att de ofvannämnda sakerna sedan gammal tid legat på detta ställe bevisas bland annat deraf, att dolkklingan ännu var innesluten i de förmultnade lemningarna af sin slida af trä; äfven spjutspetsen hade på falen en beläggning af trä.»

Vid Pålsjö, nära Helsingborg, har man på alldeles slät mark, der ej spår af högar syntes, funnit omkring 20 lerkärl, hvart och ett stående i en liten, af flata flisor bildad stenkista. Kärlen innehöllo brända ben, och i ett af dem låg en bit af en smal bronssåg med tapp i ryggen, hvilken jemte bitar af lerkärlen förvaras i hofjägmästaren C. Follins samling på Pålsjö. Inga andra fornsaker anträffades. Ett liknande fynd — der dock kärlen ej voro omgifna af stenkistor — är beskrifvet här ofvan (sid. 55).

Vid Pålsjö är äfven hittad en liten halfrund bronsknif, som likaledes förvaras i sistnämnda samling. Knifven är af samma slag som fig. 184 i Sv. forns. och förskrifver sig således från vår bronsålders sista period[1] Den låg jemte brända ben och ett sönderslaget lerkärl uti en grafhög.

Under plöjning å egorna till Sylstorp n:o 3 i Qvidinge socken, Södra Åsbo härad, gjordes hösten 1883 ett ovanligt stort fynd från slutet af den äldre bronsåldern. Det bestod af: en stor tutulusformad prydnad; delar af två dylika; 4 halsringar, hvilka öppnas derigenom att en del af ringen kan tagas lös; 6 andra halsringar, hvilka på det under bronsåldern vanliga sättet sammanhållas derigenom, att de hakformigt böjda ändarna knäppas om hvarandra; 2 stora, i något utplattade och afrundade ändar slutande spiralarmringar, som nu utgöras af 17 13 och 14 23 hvarf, men förr varit längre; samt några utan tvifvel till dessa spiralringar hörande bitar, som tillsammans utgöra omkring 6 hvarf, allt af brons (St. M. 7326). Der fyndet gjordes, har förr legat en hög, lik de vanliga grafhögarna. Denna har dock

  1. Månadsbladet. 1880, sid. 115.