Den del af det mellersta Europas äldre jernålder, som är känd under namnet Tène-perioden, och som omfattar århundradena närmast före Kristi födelse, har äfven utöfvat inflytande på Norden. Med hvarje år ökas antalet nordiska jernåldersfynd af de för Tène-perioden egendomliga typerna.
Från Sverige kände man ännu för kort tid sedan ej mer än ett jernsvärd, som kunde hänföras till Tène-typ; det förvaras i Kristianstads Museum[1]. Men i december 1883 fann lektor Ahlén å Nosaby n:o 14, nära nyssnämnda stad, ett sådant svärd samt två spjutspetsar af jern (St. M. 7349 C). Svärdet, brutet i flera bitar, är afbildadt fig. 6 i 1⁄4 och den ena spjutspetsen fig. 7 i hälften af verkliga storleken. Nu är svärdets längd, med tången, 70,3 cm.; det har, så som fallet vanligen är med svärd af denna typ, haft en slida af jern, hvaraf flera bitar ännu finnas qvar. Båda spjutspetsarnas holkar äro afbrutna. Dessa tre vapen hittades på 2,5 fots djup i en grushåla. Intet fanns på jordytan, som gaf till känna en graf. Inga stenar omgåfvo sakerna, och ingen svart jord märktes; gruset var endast blandadt med något matjord på det ställe, der vapnen lågo, hvilket väl i förening med frånvaron af brända ben antyder, att ett obrändt lik en gång funnits här, men förmultnat. De flesta i Norden upptäckta grafvar, i hvilka man funnit föremål från Tène-perioden, torde väl innehålla brända ben, men man känner äfven grafvar med obrända lik från denna del af vår jernålder.
 |
En eller flera illustrationer borde infogas här, som återfinns på sidan 411 i filen Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf. Bildtext: 6. Jernsvärd med jernslida. Nosaby i Skåne. 1⁄4. |
Med major Ulfsparres samling erhöll Statens Historiska Museum 6 spjutspetsar af jern, funna i Närs socken på Gotland, troligen tillsammans (St. M. 7571). En af dem är afbildad fig. 8 i en tredjedel af verkliga storleken; de öfriga äro af
- ↑ Enligt benäget meddelande af riksantikvarien H. Hildebrand.
