af ett föga djupt, stenblandadt jordlager. Kärlet innehöll ett litet kärl af finare lera, brända ben, en halsring af brons och två små bronsspännen. Med undantag af det större lerkärlet, som vid upptagandet gick sönder, förvaras detta vigtiga fynd nu i Statens Historiska Museum (n:is 6298 och 6364), dit det som gåfva öfverlemnats af agronomen Nordenskjöld. Spännena äro af samma typ som det nyss omtalade från Isberga. Halsringen består af en vriden bronsten, som vid hvardera ändan slutar i en stor rund knopp; ändarna äro afbildade fig. 64 å sid. 341 i Undsets Jernalderens begyndelse i Nord-Europa (der ringen af misstag uppgifves vara från Gotland). Ringar af detta slag hafva visat sig vara samtidiga med Tène-perioden.
En spjutspets af jern, som utan tvifvel hör till samma tid, är funnen å Åsby egor i Rogslösa socken, Dals härad, och förvaras i Linköpings Museum. Den är af ungefär samma form som vår fig. 8, men större; längden är nämligen icke mindre än 14 tum, och det breda, skarpryggade bladet är på bredaste stället 3,1 tum.
Då fynd från bronsåldern och den äldre jernåldern ej äro synnerligen talrika i Östergötland, är det anmärkningsvärdt nog, att man på icke mindre än fyra olika ställen träffat minnen från den äldsta delen af jernåldern. Det förtjenar äfven uppmärksammas, att alla dessa ställen ligga vester om Stångån och söder om Motala-ström, således just i den del af landskapet, hvilken, såsom vi af stenåldersgrafvarnas utbredning sett (sid. 46 här ofvan), är den först befolkade.
Till en mycket tidig del af jernåldern hör äfven ett större bronskärl, som år 1884 anträffades på sluttningen af Billingen, strax ofvanför Sköfde. Vid plöjning på den s. k. Grenanders kulle hittades nämligen det bronskärl, som är afbildadt fig. 9 i en femtedel af verkliga storleken. Det var omgifvet af fyra flata stenar, öfver hvilka var lagd en häll, som vid plöjningen uppkastades. Kärlet innehöll brända ben, men inga andra anmärkningsvärda föremål träffades. På kärlets hals hafva grofva beslag af jern varit fastnitade, på hvilka de öglor suttit, som hållit grepen. Denna är tjock och icke vriden, såsom fallet annars ofta är; ändarna äro afbrutna (St. M. 7523). Att ett bronskärl, som ganska mycket påminner om detta, träffats vid Isberga i vestra delen af Östergötland, är nyss nämndt. Ett
