Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf/416

Den här sidan har korrekturlästs
82
OSCAR MONTELIUS.

undersökte vid Bläsnungs i Vestkinde socken, äro redan utförligt beskrifna (sid. 1—26 här ofvan).

År 1884 fortsatte han med anslag af de Bergerska donationsmedlen undersökningen af graffältet vid Bläsnungs, då 78 grafvar öppnades. Det öfvervägande antalet af dem täcktes af ett röse, sammanfördt af gråsten, kalkklapper och jord. Rösena vexlade i storlek från små, knapt märkbara kullar till sådana som bestodo af flera tjugutal lass sten. Utom rösena undersöktes 4 grafvar vid resta kalkhällar och 2 ringformiga stensättningar. Brända ben träffades i 50 grafvar, af hvilka 2 derjemte innehöllo obrända menniskoben; i 20 andra grafvar träffades lemningar af endast obrända lik. De öfriga 8 fornlemningarna innehöllo ej säkra spår efter vare sig jordande eller bränning. De föremål, som oftast förekommo, voro jernknifvar, ringformiga beslag af jern, antagligen till bälten, lerkärl, harztätningar till träkärl och bronshalfperlor. Dessutom hittades några spännen, men för öfrigt äro prydnader, och ännu mera vapen, sällsynta på detta graffält. Några fullständiga harztätningar, som noggrant aftecknades, gifva upplysning om att träkärl, inneslutande lerkärl och föremål af jern, stälts hos de döda. Särskild uppmärksamhet förtjena 8 här funna, klotformiga, slipade gråstenar och en platt dylik sten, sannolikt löpare till handqvarnar. Ännu mera anmärkningsvärda äro tre andra gråstenar, som ej voro slipade utan blott helt groft tillhuggna. Direktör Nordin, sjelf gotländing, ser utan tvekan i dem s. k. »varpor». Varpspelet, som ännu i dag med stor ifver bedrifves på Gotland, idkades således på ön redan under den äldre jernåldern.

Amanuensen Gustafson hade år 1881 undersökt 14 grafvar i den nordligaste delen af det vidsträckta graffältet å Barshalders hed, hvilken hör till Gröttlingbo och Fide socknar. År 1882 öppnade han 20 grafvar i den sydligaste delen af detta graffält. De visade sig tillhöra den äldre jernåldern. En redogörelse för dessa gräfningar, äfvensom för de andra undersökningar af grafvar från samma tid, som han och direktör Nordin under de sista åren utfört, torde snart blifva offentliggjord.

På Gotland, liksom på Öland, har man dessutom vid jordarbete under de sista åren funnit åtskilliga spännen och andra minnen från den äldre jernåldern. Då sådana fynd oftare göras