sig i handelsmannens händer, derur jag året derefter erhöll dem.» Det är icke alltid, som de på sådant sätt skingrade delarna af ett fynd återförenas.
I den förra berättelsen omtalades[1], att man hösten 1881 vid utvidgning af Vendels kyrkogård i norra Uppland påträffat en särdeles märklig graf, och att derbredvid sågos andra, liknande grafvar. Dessa undersöktes följande sommar af d:r Stolpe med den mönstergilla noggrannhet, som vi känna från hans mångåriga verksamhet på Björkö. De visade sig jemte den först upptäckta utgöra ett af de vigtigaste graffält, som man hittills lärt känna i Sverige, ehuru grafvarnas antal icke var större än 11. Några af dem förskrifva sig från »midten af jernåldern», andra från den yngre jernåldern, och graffältets betydelse beror i icke ringa mån just derpå, att man här fått ett tillfälle att följa öfvergången från den ena af dessa perioder till den andra på ett sätt, som förut icke erbjudit sig på Sveriges fastland. Då det skulle föra mig för långt att omtala de särskilda grafvarnas innehåll, och då en af teckningar åtföljd redogörelse för fyndet är införd i 8:de delen af Antiqvarisk tidskrift för Sverige, inskränker jag mig till att hänvisa till denna.
Här torde blott böra nämnas, att den först upptäckta grafven tyvärr icke lemnade ett i vetenskapligt afseende så vigtigt resultat, som den skulle hafva gifvit, om den fullständigt kunnat undersökas af en van oeh sakkunnig person; att alla de andra utom en redan för länge sedan plundrats af skattsökare; att nästan alla grafvarna innehöllo lemningar af båtar, — de flesta omkring 30 fot långa, — i hvilka de döda jordats obrända; att i den enda orubbade grafven den döde varit begrafven sittande, med fötterna mot fören; att grafvarna i allmänhet varit rikt utstyrda med dyrbara vapen och en mängd andra föremål; samt att man offrat åt den döde hästar, hundar och andra djur, hvilka fått följa honom i grafven.
De präktiga vapen, som räddades ur den först upptäckta grafven, äro redan i förra berättelsen omtalade; bland de särdeles vigtiga fynden i de andra grafvarna nämner jag här endast ett praktfullt betsel med beslag af förgyld och emaljerad brons. Bland de många i grafvarna funna djuren förtjenar en
- ↑ Svenska Fornm.-för:s tidskr., 5:te bandet, sid. 45.
