äldre jernåldern; nedre delen af ett bronsbeslag till ändan af en rem, likt fig. 302 i Sv. forns.; flera af bålets eld skadade bronsbitar, bland hvilka en möjligen varit en nyckel, en ett sådant beslag som fig. 333 i Sv. forns. och två möjligen bitar af ett beslag till mynningen af ett dryckeshorn; samt smälta klumpar af hvitt glas och en bit af en halfrund benkam. Bland de brända benen märktes tre klor af säl. — Detta var den ursprungliga, men icke den enda grafven i högen. Täckhällarna öfver kistans norra hälft hade nämligen under den yngre jernåldern, många
 |
En eller flera illustrationer borde infogas här, som återfinns på sidan 428 i filen Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf. Bildtext: 14. Spänne af förgyldt silfver. Hafvor på Gotland. 1⁄1. |
hundra år efter grafvens uppförande, blifvit borttagna, och der hade man begraft ett obrändt lik. Detta var nedlagdt på tvären i kistan, men ej djupare än att hufvud och bäckenben sköto upp något öfver väggstenarnas öfverkanter. Då kistans bredd invändigt ej var mer än 95 cm., hade den döda kroppen endast med åtskilliga våldsamma böjningar kunnat få rum. Den hade blifvit nödtorftigt täckt med vårdslöst pålagda smärre stenflisor. I egendomlig motsats till det sätt, hvarpå den döda jordats, står hans, eller väl snarare hennes, utstyrsel. Hon hade nämligen fått med sig i grafven det präktiga, runda spänne af förgyldt silfver, som i naturlig storlek ses fig. 14. Detta hade
