Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf/43

Den här sidan har korrekturlästs
35
DEN FÖRHISTORISKA FORNFORSKNINGEN I SVERIGE 1880—1881.

Från Nerike hafva följande nya bronsåldersfynd blifvit kända: en skaftcelt med mycket låga kanter, funnen under en sten å Frommesta egor i Ekeby s:n och lemnad af provisor V. Baumbach i byte till Statens Hist. Museum; en skaftcelt lik Sv. forns. 117, funnen i en bäck i Qvistbro s:n (tillhör hr Rud. Söderlindh i Örebro); samt en hålcelt, närmast lik Sv. forns. 152, funnen vid Aspa bruk i Hammars s:n (i d:r Nordemans saml. i Skeninge, enligt benäget meddelande af honom).

Från Södermanland erhöll Statens Hist. Museum år 1881 dels genom gåfva af hr C. Bergstedt träskaftet och dess bronsbeklädnad[1] till en af de vid Skogstorp funna, märkvärdiga yxorna af tunn brons, som äro afbildade fig. 134—136 i Sv. Forns. (St. M. 6759); dels en bronshalsring närmast lik Sv. Forns. 229, funnen vid Hedensö i Näshulta s:n, Öster-Rekarne h:d, »under plöjning på 5 tums djup i en sidvallsäng, som antagligen aldrig förut varit upplöjd» (St. M. 6782).

Å egorna till Lilla Kila i Vänge s:n, Uppland hittades sommaren 1880 åtta bronshalsringar, lika Sv. forns. 227, »vid rothuggning ungefär 4 tum under torfven i en uttorkad myr»; de lågo två och två på hvarandra, bildande en fyrkant, inom en rymd av 3 □ fot (sju ringar förvaras uti artisten O. Sörlings saml. i Stockholm). — En förut ej beskrifven hålcelt af brons, funnen i Villberga s:n, tillhör kandidat O. Söderboms saml. i Upsala.

  1. Denna är lik Sv. forns. 136, men längre och prydd med 6 grupper parallela linier; skaftet är 11,5 tum långt och har troligen ej varit längre. Dessa yxor böra hänföras till den äldre bronsåldern, och ej till den yngre.