577 i Sv. forns., funna vid Stockshammar i Askersunds socken, Nerike (St. M. 7167); en lik fig. 551 och en lik fig. 577 i Sv. forns., funna vid Vegby Storegård i Moheda socken, Allbo härad, Småland (St. M. 7090); bitar af två enskaliga, närmast lika fig. 30 i Månadsbladet 1877, funna vid Hulabäck i Steninge socken, Halmstads härad, Halland (St. M. 7331: 541, förut i kapten Lagergrens samling)[1]. Dessutom fick museet med major Ulfsparres samling 11 ovala spännbucklor, af hvilka 1 uppgifves vara funnen i Ångermanland, 3 i Uppland, 2 i Östergötland, 3 i Småland och 2 på Gotland (St. M. 7571).
Under samma år har museet äfven erhållit dels ett treflikigt bronsspänne, likt fig. 552 i Sv. forns., funnet vid Ösarp i Laholms landsförsamling, Halland (St. M. 7331: 608), dels tre runda bronsspännen af samma slag som fig. 579 i Sv. forns. Af de sistnämnda är ett funnet på Gotland, ett vid Kaknäs helt nära Stockholm och ett vid Vegby i Moheda socken, Allbo härad, Småland (St. M. 7571 och 7090). Ett präktigt treflikigt spänne af förgyldt silfver är derjemte, såsom vi strax få se, funnet vid Östra Herrestad i Skåne.
I slutet af år 1884 erhöll Lunds Museum ett i nordöstra Skåne funnet, präktigt svärd från vikingatiden, med bronsbeläggning på parerstång och fästeknapp, alldeles likt fig. 507 i Sv. forns. Likheten sträcker sig äfven till beskaffenheten af den nyss nämnda bronsbeläggningen, hvilken är åstadkommen derigenom att smala bronstrådar lagts tätt intill hvarandra i tvärgående, fina ränder, fördjupade i jernet, hvarefter trådarna uthamrats, så att de bilda en slät, sammanhängande yta. Men en egenhet för det skånska svärdet är, att små, prydliga, ovala bronsringar hänga på tången, hvilka omgifvit och prydt dennes trä- eller horn-beklädnad. Svärdet är för några år sedan hittadt vid den så kallade »engelska banken» i den uttappade delen af Hammarsjön, strax söder om Kristianstad. »Den gissning», tillägger docenten Söderberg, som benäget lemnat mig beskrifning på detta svärd, »kan knapt tillbakahållas, att det
- ↑ Dessa båda spännbucklor äro sedan länge kända och medräknade i den öfversigt öfver spännen af detta slag, som meddelats i Månadsbladet 1873, sid. 178. Spännen af detta slag äro, liksom andra minnen från den yngre jernåldern, mycket sällsynta i Halland.
