kommit i sjön vid det ryktbara tillfälle, då konungarna Anund Jakob och Olof den helige här kämpade med Knut den store»[1].
Ett annat märkligt fynd från den yngre jernåldern är nyligen gjordt i det på minnen från denna tid ej särdeles rika Skåne. Vid muddring i hamnen vid Simrishamn fann man hösten 1882 den vackra guldring med genombrutna sirater, som är afbildad fig. 15 i naturlig storlek (St. M. 7065). Ringen väger 7 ort 93 korn, och dess guldhalt är 98 %. Den hittades »ganska nära invid land, omkring 4 fot under hafsbottnen, sådan denna före muddringen befunnits».
 |
En eller flera illustrationer borde infogas här, som återfinns på sidan 431 i filen Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf. Bildtext: 15. Guldring. Simrishamn i Skåne. 1⁄1. |
På en nyplöjd åker i Husie socken, Oxie härad, Skåne,
hittades för ett par år sedan en armring af guld med derpå uppträdda
sex små guldringar (St. M. 7143). Armringens båda ändar
hafva varit lindade om hvarandra
såsom å fig. 601 i Sv. forns.; äfven
småringarnas ändar äro på samma sätt
hopknutna. De väga tillsammans 8 ort 20
korn.
Under planering af ett stycke jord, som skulle införlifvas med Sandby kyrkogård i Torna härad, Skåne, anträffades våren 1882 på ungefär 1 1⁄2 fots djup under jordytan en silfverskatt, som vägde 1 skålp. 60 ort. Skatten, som nu låg löst i jorden, utgjordes af en liten Torshammare på en snodd silfverring, en bit af en större Torshammare, en snodd halsring, 3 armringar, 2 små ringar, ett litet sköldformigt hänge, 11 hela och söndriga perlor, 122 bitar af spännen, ringar, kedjor, tackor m. m.; 3 hela och 22 bitar af arabiska mynt; ett anglosachsiskt mynt, prägladt för konung Eadgar (död 975); samt 117 hela och brutna tyska mynt; allt af silfver (St. M. 6997). Det yngsta arabiska myntet i detta fynd är prägladt år 962, och bland de tyska mynten är ett prägladt för biskop Erkambold i Strassburg (965—991) och ett för kejsar Otto III (996—1002). Skatten kan således ej gerna hafva nedgräfts före år 1000, men den kan ej heller hafva kommit i jorden många år senare, emedan de kort efter detta år i Tyskland och för konung Æthelræd i England präglade mynten, hvilka
- ↑ Snorre Sturleson, Konunga-boken, öfversatt af H. Hildebrand, 2 sid. 207—210 (Olof den heliges saga, kap. 159 och 160).
