arabiska mynt, allt af silfver (St. M. 7344). Detta hittades på samma ställe som den halsring af silfver, hvilken omtalas i förra berättelsen[1].
Å Sköldinge kyrkobys egor i Oppunda härad, Södermanland, har man hittat ett arabiskt silfvermynt, prägladt år 909—10 eft. Kr. (St. M. 6933). Det har, liksom många andra dylika mynt, varit buret som prydnad; nära kanten ses ännu två hål.
I en hage å Blacksta Prestgårds egor i nyss nämnda Oppunda härad upptäcktes i juni 1883 en silfverskatt, vägande 1 skålp. 62,5 ort (St. M. 7218). Den bestod af ett kors, 3 ringar, 6 bitar af prydnader, samt 605 hela och 92 bitar af tyska, engelska och danska mynt från det 11:te århundradet. Silfret låg ungefär 1 fot djupt under kanten af en stor sten, som skulle sprängas.
Efter bortförandet af ett stenrör å en till n:o 1 Broby i Voxtorps socken, Södra Möre härad, Kalmar län, hörande åker fann man hösten 1883 i jordytan två hela och några bitar af arabiska silfvermynt (St. M. 7301). På egorna till n:o 1 Broby och »efter bortförandet af ett stenrör hittades i jordytan» äfven 2 bitar af silfvertackor, samt 4 hela och 12 bitar af arabiska mynt, som i början af 1884 insändes till Statens Historiska Museum (n:o 7358). Troligen är allt funnet på samma ställe.
I Vickleby socken på Öland har man funnit en tjock armring af silfver, lik fig. 597 i Sv. forns. och vägande 15,76 ort (St. M. 7399).
De flesta fynd af detta slag hafva emellertid under de senaste åren, liksom förut, gjorts på Gotland. Följande hafva blifvit inlösta för Statens Historiska Museum.
Vid Asa i Lojsta socken hittades under plöjning 14 1⁄2 arabiska silfvermynt, präglade åren 895—933 e. Kr. (St. M. 6949).
Vid Bölske i Gröttlingbo socken hittades i en åker 4 tyska silfvermynt, präglade för Otto III och Adelheid samt Henrik II (St. M. 6950).
Vid Stora Enbjenne i Hogräns socken har man, på samma ställe som ett stort, i förra berättelsen[2] omtaladt fynd gjordes,
