tillfälligtvis eller af skattgräfvare anträffats, och hvarest med anledning deraf major Ulfsparre redan 1875 på uppdrag af akademien företagit undersökningar[1] Detta graffält består af två helt och hållet skilda grupper af grafvar, den ena belägen på »rummets» södra (eller rättare sydöstra) del, vanligen kallad Nygårdsrummet efter den närbelägna gården Nygårds, den andra och större utbredd öfver rummets nordligaste del, närmast söder om Vallstena kyrka.
 |
En eller flera illustrationer borde infogas här, som återfinns på sidan 47 i filen Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf. Bildtext: Fig. 21. Bronsspänne. Stora Dalby i Kastlösa s:n, Öland. 2⁄3. |
På Nygårdsrummet kan man ännu räkna omkring 80 mer eller mindre skadade rösen och kullar af stenblandad jord, några innehållande brända, andra obrända lik. Midt ibland dessa grafvar ligger en nu mycket skadad fyrkant af 3—4 rader ganska stora gråstenar, ungefär 25 steg i tvärmått; derinom är jorden svartbränd och blandad med kol. Att denna plats stått i samband med begrafningsceremonierna göres, såsom Gustafsson anmärker, troligt äfven deraf, att »två af stenarna i norra hörnet (der stenarna äro mycket stora) äro försedda med skålformiga insänkningar; den yttersta stenen har på en sluttande yta 16 eller 17 sådana fördjupningar, omkring 6 cm. i diameter och 2 cm. djupa, och den dernäst liggande stenen har på plan yta 10 eller 11 sycken, af hvilka en, med en diameter af 5 cm., är omgifven af en cirkel, 18 cm. i diameter.»
Det norra graffältet eller »rummet» har en mycket större utsträckning än Nygårdsrummet och har innehållit flere gånger
- ↑ Ulfsparre i Månadsbladet 1878, sid 607. Det intressanta fynd från detta graffält, som är afbildadt och beskrifvet af Ulfsparre i Svenska fornsaker, pl. 7 och 9, har han sedermera öfverlemnat till Statens Hist. Museum, jemte de af honom på samma ställe gjorda fynden.
