på det torra, dragas längre upp på land. Sedan lät han lägga Egil Ullsärk jemte alla, som fallit på hans sida, i ett skepp, som öfverhöljdes med jord och sten. Han lät äfven uppsätta flera skepp och i dem bära de fallna. Man ser ännu högarna söder om Frejderbjerg. Höga bautastenar stå vid Egil Ullsärks graf».
I Landnámabok omtalas, att Åsmund Atlesson höglades i sitt skepp och hans träl hos honom. Så heter det i en handskrift. En annan handskrift berättar, dels att trälen sjelf tog sig afdaga, emedan han ej ville öfverlefva sin husbonde, dels att trälen detta oaktadt icke fick sin plats hos Åsmund utan i skeppets andra ända. Då man ur högens inre hörde qvädas, att »tomt rum vore bättre än dåligt sällskap», öppnade man högen och tog ut trälen[1].
På ett annat ställe i Landnámabok[2] säges det om Gejrmund Heljarskinn, att han höglades i sitt skepp utanför sin gård.
I Gisle Surssons saga[3] berättas, att, då Thorgrim Thorstensson blifvit dräpt och skulle högläggas, »lade de honom i ett skepp och uppkastade högen efter gammal sed». Då man skulle tillsluta högen, gick Gisle fram, tog en mycket stor sten, kastade den i skeppet, så att hvarje planka deri var nära att brista, och sade: »Ikec förstår jag mig på att fästa skepp, om väder och vind taga detta loss.» Enligt en uppteckning af sagan lades stenen i en af skeppets stäfvar.
En annan isländsk saga, Vatsdöla-sagan[4], förtäljer, huru den på konung Harald Hårfagers tid lefvande, från Norge till Island öfverflyttade Ingemund Bonde, äfven han son af en Thorsten, blef dräpt. Derefter heter det: »Ingemund lades i båten, som hörde till skeppet Stigande, och blef hederligt begrafven, såsom skick då var med män af hög värdighet.» Stigande var ett skepp, som konung Harald skänkt Ingemund.
De nu anförda berättelserna tala alla om män, som obrända blifvit högsatta i skepp. Andra lära oss känna seden att bränna den döde med hans skepp. Vanligen drog man då skeppet på
- ↑ Islendinga Sögur, I sid. 81.
- ↑ Islendinga Sögur, I sid. 125 (jfr den i noten anförda handskriften).
- ↑ K. Gislason, Tvær sögur af Gisla Súrssyni, i Nordiske oldskrifter, udgivne af det nordiske Literatur-Samfund, VIII, sid. 31; jfr sid. 115. P. A. Munch, Sagaer eller fortællinger om Nordmænds og Islænderes bedrifter i oldtiden. Oversatte fra det gamle norske sprog. 1. Gisle Suurssóns saga, sid. 28.
- ↑ G. Vigfússon u. Th. Möbius, Fornsógur, sid. 38. N. M. Petersen, Historiske fortællinger om Islændernes færd hjemme og ude, 4:de bandet, sid 50.
