af ett tveeggadt svärd, på hvilka ännu sitta fastrostade delar af skidan»; bronsbeslag, af hvilka några äro prydda med röd emalj; två stigbyglar(?) af jern; delar af två betsel, m. fl. föremål af jern och brons. Några djurben hade äfven upptagits ur grafven, men af dem tillvaratogs endast underkäken af en hund, hvilket ben visar, att hunden icke följt sin herre på bålet. Vapnens och bronsbeslagens utseende, samt den omständigheten, att på baksidan af ett beslag en läderrem ännu qvarsitter, vitna om att åtminstone icke alla de i grafven nedlagda arbetena varit utsatta för bålets eld. Troligen hade icke heller svärdet varit det, emedan delar af träslidan ännu finnas qvar. Om skeppet bränts med den döde, eller om lemningarna från bålet nedlagts i det på land upphalade och med en hög betäckta fartyget, torde vara svårt att numera afgöra. För den senare åsigten talar det förhållande, att vid några nitnaglar »qvarsutto ännu, vid deras upptagande ur jorden, fastrostade delar af trä».
Det märkligaste fynd man hittills gjort i Norden af en graf,
i hvilken qvarlefvorna af en med sitt skepp bränd viking blifvit
nedlagda, anträffades år 1874 i en stor grafhög vid Möklebust,
fördom Miklabolstad kallad, nära Eids kyrka i Nordre Bergenhus
amt. Att vi ega en så noggrann kännedom om denna
märkvärdiga grafhögs inre, derför hafva vi att tacka den bekante norske
fornforskaren A. Lorange, som ledde högens utgräfning och med
stor omsorg iakttog allt som förjenade uppmärksamhet[1].
Möklebusthögen låg — eller rättare ligger, emedan den efter slutad undersökning återstäldes till sitt gamla utseende, — på en från stranden jemnt och sakta uppåt sluttande slätt med fri utsigt öfver den till Eids kyrka inskjutande hafsfjorden. Högen är rund, mäter tolf fot i lodrät höjd och 92 fot i genomskärning, och var uppförd med särdeles stor noggrannhet och omsorg. Rundt om dess fot var ett bredt dike gräfdt, nu 12 fot bredt och 3 fot djupt, men som troligen en gång varit betydligt större. Mot söder och vester afbröts detta dike genom två jordvallar, som voro ett
- ↑ Den nu följande beskrifningen af detta i många afseenden märkvärdiga fynd är lånad från Lorange’s arbete Samlinger af norske oldsager i Bergens Museum, sid. 153 och följ. Jfr äfven Årsberetning for 1874 af Foreningen til norske fortidsmindesmerkers bevaring, sid. 90; O. Ryghs Norske oldsager, fig. 727. Fyndet förvaras i Bergens Museum.
