sköldbucklor, som alla lågo med öppningen nedåt och tillsammans bildade ett högt, hvälfdt lock öfver ett stort, präktigt bronskärl, hvilket var löst nedsatt i sanden utan något annat skydd än detta egendomliga lock.
Bronskärlet, som är prydt med emalj (hvit, gul, röd och mörkblå), var till omkring två tredjedelar fyldt med brända ben. Dessa voro icke, som i grafkärlen från bronsåldern och den äldre jernåldern, rentvättade, utan blandade med kolbitar och aska. Bland de brända benen lågo spridda mångfaldiga bitar af förbrända jernsaker och klumpar af smält brons, sannolikt lemningar af prydnader. Midt i benmassan låg en stor pilspets och dessutom på olika ställen 6 runda, mer än halfklotformiga spelbrickor och 3 aflångt fyrkantiga tärningar af ben. Den ena tärningen är fastbränd vid en bit af hufvudskålen. Bland de brända benen lågo vidare två större benkammar, en stor perla af mörkt glas med hvita böljefigurer, en nyckel af jern m. m. Nyckeln har sannolikt hört till den dödes skeppskista; åtskilliga till denna hörande beslag hittades vid sidan af den ofvan beskrifna klumpen af jernvapen. I sanden tätt vid norra sidan af bronskärlet lågo några obrända ben insvepta i ogarfvadt getskinn. Dessa ben äro väl lemningar af lifsmedel, som varit bestämda till proviant åt den aflidne under hans färd till själarnas land.
Intet tvifvel kan finnas derom, att den stora mängden af klinknaglar och spikar, som lågo i högen, äro lemningar af ett skepp. Detta bevisas af deras antal, af deras olikhet efter de olika ställen, der de varit använda på skeppet, samt af en ring, för masten, en stor krok, måhända en förtöjningskrok, och stora skeppsbeslag, som hittades bredvid vapnen. Högens innehåll blir lätt förklarligt, om vi påminna oss Ibn Fosslans berättelse. Liksom vid Volgas strand hade man här på den norska kusten dragit ett skepp upp på land, prydt det med sköldar kring relingen, bragt den döde höfdingen ombord med vapen och en eller flera hästar, samt satt eld på skeppet. Då bålet slocknat, hade man plockat i hop de flesta benen och lagt dem jemte åtskilliga af elden ej helt förtärda föremål i ett sällsynt och kostbart bronskärl, som den aflidne troligen sjelf fört hem från främmande land, och hvarpå han satt stort pris. Tolf sköldbucklor af de med skeppet brända sköldarna lades som ett skyddande lock öfver kärlet, hvilket derpå nedsattes i en i marken gräfd fördjupning.
