Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf/494

Den här sidan har korrekturlästs
160
OSCAR MONTELIUS.

Proviant lades vid sidan, och det hela täcktes med sand. Närmast öfver grafurnan lades betslet, måhända för att strax vara till hands; deröfver lades vapnen, vid sidan af dem lemningarna af skeppskistan och rundt deromkring allt det öfriga som var qvar efter bålet. Sedan uppkastades högen och omgafs med ett djupt dike för att afleda fuktigheten från högens inre.


Ett intressant fynd af liknande slag gjordes år 1884 af docenten Sven Söderberg och hofjägmästaren C. Follin på Landborgen vid Karlevi by i Vickleby socken på Öland, vid undersökning af en aflångt fyrkantig, låg jordhög, hvars gränser voro utmärkta genom kalkstenshällar[1]. Dessa hällar, som voro nedstuckna i jorden, stodo ganska glest och höjde sig ej mer än ett par handsbredder öfver marken. Högen hade en längd i öster och vester af 13,5 meter (45,5 fot) samt en bredd i norr och söder af 5,5 meter (18,5 fot). Till större delen låg den på alldeles jemn mark, endast den vestra ändan låg på mark, som sakta sluttade mot sydvest. Högens yta var kullrig och dess största höjd öfver den omgifvande marken var omkring 40 cm. (ej fullt 1,5 fot). I högens yta syntes hällar, hvilka stodo vinkelrätt mot dess längdriktning, och hvilka delade högen i tre afdelningar. Det visade sig genom undersökningen, att dessa afdelningar ursprungligen varit särskilda fyrkantiga grafhögar, som blifvit lagda så tätt intill hvarandra, att de till det yttre bildade ett sammanhängande helt. Den vestligaste afdelningen eller fyrkanten, som var smalare än hvar och en af de båda andra, hade en bredd af 3,5 meter (11,8 fot) och skildes från den mellersta genom två hällar, af hvilka den ena stod uppe vid den norra kanten och den andra ungefär vid högens midt.

I denna vestligaste afdelning visade sig spår af likbränning, så snart den sandmylla, hvaraf högen bestod, undanskaffades[2]. »Bottnen betecknades öfver allt af ett svart lager. Detta lager blottades fullständigt, i det fyllningen i högen kastades utanför grafven. Det visade sig då, att platsen blifvit planerad före likbränningen. Marken sluttade, såsom förut är nämndt, mot sydvest. I den sydvestra delen utgjordes grafvens botten af den

  1. Enligt docenten Söderbergs utförliga beskrifning öfver den undersökningsresa, som han 1884 med anslag af Vitterhetsakademien företog på Öland.
  2. Jag följer här ordagrant docenten Söderbergs utförliga och omsorgsfulla beskrifning af fyndet.