Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf/496

Den här sidan har korrekturlästs
162
OSCAR MONTELIUS.

öfver. Strax söder härom träffades några större kol, som på samma sätt blifvit förvarade bland grus under en häll[1]».

»Jernklumpen, som har en längd af 4 cm., hittades på ett ställe i norra delen af grafven».

»Brända fågelben hittades, såsom förut är nämndt, bland klinknaglarna i södra delen af grafven; några sådana träffades något litet längre i norr. De hafva blifvit undersökta af läroverksadjunkten d:r E. Neander i Lund, men bitarna äro för små för att kunna bestämmas. Af de öfriga brända benen, som träffades i grafven, voro de flesta af menniska, men några voro tydligen af djur och dessa hafva af d:r Neander blifvit bestämda som ben af en någorlunda stor hund. Det obrända benet, hvilket träffades nära vestra kanten af grafven, har på Lunds zoologiska museum blifvit undersökt och befunnet vara ett stycke af öfversta halskotan af ett nötkreatur».

»Af klinknaglarna voro en del så förtärda af rost, att de vid beröring gingo sönder. Af dem, som kunde hela upptagas, äro de flesta omkr. 4 cm. långa, några 3 cm. och några få blott 2 cm. långa. De äro alla temligen grofva, med stora, runda eller kantiga hufvuden».

»På den frågan, huru klinknaglarnas närvaro i grafven bör förklaras, synes oss svaret icke vara svårt. Det är klart, att de måste hafva tillhört något föremål, som varit med på hålet, och man kan då svårligen tänka på något annat än en båt, i hvilken den döde blifvit bränd. Klinknaglarnas antal i förening med deras storlek och form synes oss icke medgifva någon annan rimlig förklaring. Det är numera genom talrika fynd både från Sverige och Norge konstateradt, att det under senare delen af jernåldern, till hvilken tid det i fråga varande fyndet måste hänföras, icke var ovanligt att för grafläggningen en båt eller ett skepp användes. Ett fynd som visar, att detta begrafningssätt varit användt, kan derför icke längre väcka förvåning, i synnerhet om det anträffas i närheten af hafvet, och Karlevi ligger knappt mer än 2 kilometer från Kalmar sund. Båten har naturligtvis varit uppstäld i grafvens längdriktning med för och akter i norr och söder. De i södra delen hittade klinknaglarna intogo ett läge, som så väl motsvarade den spetsiga ändan af en båt, att jag

  1. »Gruset hade blifvit särskildt nedlagdt, ty sådant förekom icke i marken på detta ställe.»