antager ingen rubbning här hafva egt rum efter förbränningen. I den öfriga delen af grafven hade deremot ordningen efter förbränningen blifvit störd. Man synes hafva gått till väga på följande sätt: När bålet var nerbrunnet och släckt, har man sammanskyfflat lemningarna; askan och det finare kolstoftet hafva frånsållats och kastats för vinden eller gömts någonstädes utanför grafven; de större kolen, de brända benen och klinknaglarna hafva deremot åter blifvit nedlagda i grafven på de ställen, der de vid undersökningen anträffades.»
Vid Ekrem i Voldens prestegjeld, Söndmöre (Romsdals amt),
har man för många år sedan i ett stort stenröse funnit rader af
klinknaglar, som sträckte sig genom hela rösets längd; de voro
uppenbarligen lemningar efter ett fartyg. I rösets ena kant
träffades en af resta hällar bildad grafkammare, i hvilken lågo brända
ben, bitar af ett svärd, hvars fäste var omveckladt med
silfvertråd, lemningar af sadel, stigbygel, bronssölja, en lång nål med
ring af brons och ett bryne, samt åtskilliga andra vapen och
redskap af jern. Allt blef förstördt, men den norske fornforskaren
Bendixen erhöll under en forskningsresa år 1880 de nu meddelade
upplysningarna af den som gjort fyndet. Det måste hafva varit
ett storartadt graffynd[1].
I en aflång hög (»långhög») nära Roalds kyrka, likaledes i Söndmöre, påträffades af jordegaren för flera år sedan ett fartyg af ek. Kölen och åtskilligt af bottnen var bevaradt, medan af sidorna endast rader af klinknaglar funnos qvar. Akter om den plats, der masten stått, lågo en hop brända ben och två jernyxor. Kölen och bottnen förvarades länge på stället, men under vedbrist blef denna märkliga fornlemning år 1873 upphuggen och bränd. Högen var omkring 40 fot lång. I en bredvid liggande rund hög fann Lorange 1874 ett skelett, vid dess högra arm en spjutspets af yngre jernålderns form, och längs skelettets båda sidor talrika klinknaglar[2].
Af samma slag har måhända ett fynd varit, som anträffats i en större rund hög vid Björnes i Overhalvens prestegjeld, Nordre
