I skeppet fann man dels, såsom redan är nämndt, en sadel, en mängd selbeslag af förgyld brons, en liten bronsbjellra, två betsel, några stigbyglar, en yxa, en kittel af hopnitade jernplåtar, bitar af en präktig glasbägare, en perla af bergkristall, en sländtrissa m. m. Sadeln är särskildt anmärkningsvärd, emedan sådana fynd höra till de största sällsyntheter. Den är af trä med pånitade prydnader af förgyld brons; den har ej varit stoppad, men bakstycket har varit prydt med inristade eller inbrända sirater.
Jemte den döde hade man dessutom jordat tre hästar och en hund, alla obrända. Dessa träffades något akter om fartygets midt, och så att den ena hästen med tillhörande sadel och betsel, i hvilkens närhet tillika kitteln och glasbägaren befunno sig, hittades tätt vid styrbords sida, den andra hästen och hunden vid babords sida, och den tredje hästen också på denna sida, men utanför fartyget. Ett par af arbetarna försäkrade, att den förstnämnda hästen legat, men att de två andra stått och varit »rundt omkring liksom understödda med lera», under det att högens innehåll för öfrigt bestod af lösare ämnen.
I Ynglingasagan (kap. 51 och 52) berättar Snorre Sturlesson, att de vestfoldska konungarna Eystein och hans son Halfdan den milde och matnidske, hvilka lefde i slutet af 700-talet, blifvit begrafna i högar vid Borre. På grund häraf och af traditionen antager Nicolaysen, att en af dessa konungar troligen jordats i den nu omtalade högen. Om än detta icke kan anses vara säkert, i synnerhet som flera högar finnas på samma ställe, visa dock de i den nu i fråga varande grafven funna sakerna, att denna hör ungefär till nämnda tid.
⁎
Andra grafvar äro emellertid kända, om hvilka man med
visshet vet, att de inneslutit ett skepp, hvari den döde höfdingen
jordats obränd.
De märkligaste fynd af detta slag, som man hittills lärt känna från Sverige, äro gjorda vid Ultuna och Vendel. Båda dessa ställen ligga i Upland: det förra vid Fyrisån, nära söder om Upsala, det senare i trakten af Örbyhus, norr om Upsala.
Vid Ultuna fann man år 1855 i en grafhög de förmultnade, men tydliga lemningarna af ett fartyg, i hviket en man blifvit
