begrafven med sina vapen och två hästar[1]. Både mannen och hästarna voro obrända. De jernnitar, som sammanhållit fartygets sidor, funnos ännu på sina platser. Fartyget synes hafva varit så stort som en mindre skuta. Vid den dödes sida lågo hans svärd med klinga af jern och präktigt fäste af förgyld brons med vackra slingsirater; äfven af träslidan och dess förgylda bronsbeslag ses lemningar. Ur grafven upptogos dessutom: en hjelm af jern, med hjelmkam af brons; en sköldbuckla af jern med präktig, rikt prydd bronsbeläggning; handtaget till skölden; en stor knif eller eneggad dolk; 19 pilspetsar; 2 betselmunbett; ett halster och en gryta af hopnitade plåtar med hank; en sax m. m., allt af jern; samt 37 runda, mer än halfklotformiga spelbrickor, af hvilka en genom ett bronsbeslag skiljer sig från de öfriga; 3 aflångt, fyrkantiga tärningar af ben; delar af två hästskelett och obrända ben af svin, gås och andra husdjur.
Under arbete för utvidgning af Vendels kyrkogård påträffade
man senhösten 1881 en graf, hvarur flera särdeles präktiga
fornsaker upptogos, hvilka väl genom hittarnas oförstånd svårt
skadades, men dock lyckligtvis genast ådrogo sig så stor
uppmärksamhet, att vidare arbete på platsen instäldes och anmälan om
fyndet gjordes hos vederbörande. Härigenom sattes doktor Stolpe
i tillfälle att undersöka den ännu orörda delen af grafven. Han
upptäckte tillika, att flera andra liknande grafvar funnos på stället,
hvilka af honom fullständigt och med största möjliga noggrannhet
undersöktes sommaren 1882[2].
Hela antalet grafvar på det sålunda upptäckta forntida graffältet vid Vendel utgör elfva. De voro alla lika hvarandra deruti, att de icke täcktes af någon hög; i stället syntes en grund insänkning i marken. De visade sig visserligen alla tillhöra den yngre jernåldern i detta ords vidsträckta betydelse, men denna period är lång, och de äldsta bland de nu i fråga varande
- ↑ Fyndet förvaras i Statens Historiska Museum. Det är beskrifvet och afbildadt af B. E. Hildebrand och H. Hildebrand i Teckningar ur Svenska Statens Historiska Museum, 1:a häftet; jfr Montelius, Svenska fornsaker, fig. 402, 415 m. fl.
- ↑ Hela fyndet förvaras i Statens Historiska Museum. Det är beskrifvet af d:r Stolpe i Antiqvarisk tidskrift för Sverige, 8: 1; jfr H. Hildebrands anmärkningar om fyndet i samma häfte.
