Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf/503

Den här sidan har korrekturlästs
169
OM HÖGSÄTTNING I SKEPP UNDER VIKINGATIDEN.

tång (eldtång) och en 2,5 fot lång, tvågrenig gaffel, utan tvifvel båda använda såsom köksredskap; ett slags halster, nästan i form af en grepe med tre böjda klor och ett vinkelrätt åt sidan böjdt skaft; ett par glasbägare, af egendomlig form (en dylik fanns i den ofvan beskrifna Borregrafven); en jernsax; ett stort skifferbryne, m. fl. saker. Det ena svärdsfästet är ovanligt praktfullt utstyrdt: det är förfärdigadt af rikt förgyld och silfverbelagd brons, betäckt med sirater och dessutom prydt med infattade granater och med niello. Äfven svärdsslidan har haft vackra beslag af rikt förgyld brons. Hjelmen, tyvärr sönderbruten, har varit af jernplåt, beklädd med brons, och har haft kam af brons. På hjelmens bronsbeklädnad ses bildliga framställningar, bland hvilka åtminstone ett par gånger upprepas bilden af en ryttare med sköld på venstra armen och med långt spjut; framför och bakom ryttarens hufvud flyga två fåglar, och en orm ringlar sig framför hästen.

Nästan alla vapnen träffades jemte glasbägarna nära aktern; utan tvifvel hade äfven den döde här haft sin plats. Grytan och de öfriga köksredskapen lågo deremot i båtens främre hälft, till sammans med ben af ett ovanligt stort antal husdjur. Längs styrbords sida lågo nämligen tre hästar efter hvarandra och en tam galt; de två hästarna närmast fören hade hufvudena nere vid båtens midtlinie och benen sträckta upp mot relingen, den tredjes framben voro vända inåt båten (bakbenen hade upprifvits vid grafvens törsta påträffande). Hästarnas hofvar voro beslagna med broddar, närmast liknande dem som än i dag begagnas åt oxar; hästskor hade nämligen ännu ej kommit i bruk här i Sverige. Den främsta hästen hade en brodd i högra framfoten och två i den venstra, en i högra bakfoten och två i den venstra; de andra två hästarna hade blott en brodd i hvar hof. På babords sida låg längst fram i fören en gumse och bredvid honom en ganska stor hund. Dernäst kom, med hufvudet invid gumsen, ett stort nötkreatur, hvars kropp låg utsträckt längs babords sida, med benen vända inåt båten. Djurets skalle var af jordmassan fullständigt krossad, och könet har derför ej kunnat bestämmas. Invid frambenen låg en hund och framför bakbenen ännu en hund. Dessa två hundar hade varit bundna i ett gemensamt jernkoppel, hvaraf förrostade bitar här och der syntes. Bakom nötkreaturet låg ett får och strax innanför detta lemningarna af en ung sugga. Derpå följde slutligen benen af en gås.