Bland de särdeles vigtiga fynden i de andra grafvarna nämner jag här endast ett praktfullt betsel med beslag af förgyld brons, prydda med röd och gul emalj. Äfven i dessa grafvar träffades ben af flera djur. Särskildt var en graf rikt utrustad med sådana. I denna lågo nämligen tre hästar (med broddade hofvar), ett helt större nötkreatur och den afhuggna »steken» af ett ungnöt, fyra hundar, två får, en galt, en tam gås och en tam anka, samt en jagtfalk, en berguf och en trana. Äfven de tre sistnämnda torde böra betraktas som husdjur.
I en annan graf hittades, 5 fot från båtens akter och 5 fot från den här jordades hufvud, en stor sten, som låg nere på båtens botten. Man tänker härvid ovilkorligen på den ofvan anförda berättelsen om Gisle, som med en stor sten »fäste» det skepp, i hvilket Thorgrim Thorstensson begrofs.
⁎
Äfven i Norge har man flera gånger funnit grafvar, som
inneslutit lemningar af obrända lik, jordade eller »högsatta i skepp.»
En sådan graf anträffades år 1853 vid Hof i Dönnes socken, Nordlands amt, uti en grafhög af 6 fots höjd[1]. Emedan fyndet gjordes under anläggning af en källare i högen, har man emellertid tyvärr icke tillräckligt noggrann kännedom om grafvens innehåll. Att ett fartyg varit insatt i högen, visade sig emellertid dels af funna klinknaglar, dels deraf att det på två sidor i högen fanns synliga märken efter fartyget; men emedan man i början icke hade lagt märke dertill, blefvo under gräfningen fartygets båda ändar förstörda, så att längden ej kunde bestämmas. Man antog dock, att det varit så stort som en nordfarjægt. Fartyget stod omedelbart på gruset, samt var understödt af och täckt med fin sand. I högen träffades två menniskoskelett. Det ena, som antogs vara manligt, synes hafva haft sin plats i akterstäfven, och bredvid detsamma funnos dels ben af en hund, dels en »jernskål» (sköldbuckla?). Det andra skelettet, som antogs vara af en qvinna, skulle hafva träffats utanför fartygets akter och hafva varit sittande; det understöddes blott af vanliga gråstenar och var
- ↑ Fyndet förvaras i Bergens Museum. Det är beskrifvet i Nicolaysen’s Norske fornlevninger sid. 681, 682. och i Lorauge’s Samlinger af norske oldsager i Bergens Museum sid. 192, 193.
