Liksom i Tuneskeppet är också i Gokstadskeppet det ekblock, hvarifrån masten reser sig, åt båda ändar uthugget i form af en fiskstjert; detta är ingen tillfällighet, utan står på ett intressant sätt i samband dermed, att den del af ett fartyg, som är närmast masten, ännu mångenstädes kallas »mastfisken». Å Gokstadskeppet hade man före högsättningen kapat masten. Dess nedre del stod på sin plats; det återstående, mycket längre stycket af masten låg längs skeppets midt. När skeppet ej kunde gå för segel, framdrefs det med 16 par åror. Relingen var längs styrbords så väl som babords sida besatt med runda sköldar; deras antal var på hvardera sidan 32. Icke blott sköldbucklorna, som äro af jern, utan till en stor del äfven de med olika färger målade sköldbrädena voro bevarade. Hvarannan sköld hade varit ljus och hvarannan mörk. Rodret, som är ganska smalt och liknar en stor åra, hade varit fästadt på styrbords sida invid akterstäfven, hvilken är lika spetsig som förstäfven. Rorpinnen utmärker sig för sina vackra utskurna ornament, särskildt ett väl utfördt, gapande djurhufvud; ornamenten äro målade med svart, gul och rödbrun oljefärg.
Skeppet var ej alldeles nytt, då högen kastades deröfver. Det kan således ej vara gjordt särskildt för begrafningen, utan hade, liksom det af Ibn-Fosslan skildrade fallet, förut varit användt. Nicolaysen anser det hafva varit ett »långskepp», det vill säga ett krigsfartyg. Årornas och sköldarnas antal göra det troligt, att det haft en besättning af minst 64 man.
Uti och bredvid fartyget funnos delar af tre smärre båtar, lemningar af segel och tågverk, samt skeppets ankarstock, åror m. m. Särskildt böra två par lika stora och lika formade, smala, ekplankor omtalas, hvilka i ena ändan, der de varit förenade med hvarandra, sluta i utskurna djurhufvud; ett par har varit användt vid hvardera ändan af skeppstältet[1]. Äfven af det sistnämnda fann man ett stycke. Det är af ylle, nu gulaktigt, men har nog ursprungligen varit hvitt; det är prydt med påsydda ränder af rödt tyg.
Omedelbart akter om masten var grafkammaren belägen. Den liknade till formen det tält man plägade spänna öfver skeppet, när det låg stilla, i synnerhet för natten. Emedan den
- ↑ De likna på ett i ögonen fallande sätt de upptill i hästhufvud slutande gaflar, som ses på nutida bondhus i Nordtyskland och annorstädes.
