Throndhjems amt), för 1875 sid. 8 (långhög vid Vatn i Vernes socken, Söndre Throndhjems amt), för 1875 sid. 35 37 (högar vid Grotle på Bremangerland i Nordre Bergenhus amt), för 1875 sid. 63 (hög vid Vang i Åsens socken, Nordre Throndhjems amt), för 1876 sid. 39 (»skeppshög», det vill säga långhög, vid Prestgården i Stegens prestegjeld, Nordlands amt) och för 1879 sid. 292 (långhög vid Harham i Harhams prestegjeld, Romsdals amt).
Härtill böra vi lägga de många från Norge, liksom från Sverige, kända grafvar, i hvilka ett större eller mindre antal klinknaglar anträffats. Att sådana nitnaglar ofta upptagits ur grafvar, som innehållit lemningar af brända lik, är redan nämdt (sid. 164); de ligga vanligen icke i någon viss ordning, emedan det som blef qvar efter det nedbrunna bålet plägade samlas i en liten hop. Klinknaglar hafva emellertid hittats äfven tillsammans med lemningar af obrända lik, ehuru man i de flesta fall icke känner, om de legat i den ordning sinsemellan, som de haft i det fartyg, hvartill de hört[1].
⁎
Då seden att begrafva de döda i skepp visat sig hafva varit
så allmän i Norden under vikingatiden, och då så många
nordmän under denna tid fått sin sista hviloplats fjerran från sitt
fädernesland, skulle man kunna vänta att finna grafvar af nu
beskrifna slag äfven i de länder, som nordborna på vikingatåg
eller på handelsfärder plägade besöka. Så är äfven fallet. Vi
hafva redan lärt känna den utförliga skildringen, huru en från
Sverige härstammande »Rus» blef med sitt skepp bränd på Volgas
strand. Och att mången, som for i »Vesterviking», begrafvits med
sitt skepp, visas deraf, att man funnit sådana grafvar i norra
Skotland. Icke mindre än tre grafvar af detta slag äro kända
från den till Orknöarna hörande ön Westray[2]. I två af dessa
grafvar hade med den döde jordats hans häst, såsom vi finna
- ↑ I det föregående ej särskildt omtalade fynd af klinknaglar från Norge anföras dels i O. Rygh’s afhandling Om den yngre jernalder i Norge, införd i Årböger for nordisk oldkyndighed og historie, 1877 sid. 177, 178; dels i Årsberetning for 1875 af Foreningen til norske fortidsmindesmerkers bevaring, Register til Selskabets skrifter, sid. (38,) 61.
- ↑ Dessa fynd, som förvaras i Edinburghs Museum, äro beskrifna af Joseph Anderson i Proceedings of the Society of Antiquaries of Scotland, ny serie, vol. II, sid. 78-80.
