Så vidt nu är kändt, har man aldrig i någon skeppssättning träffat lemningar af något fartyg. Troligen sökte man genom lagda eller resta stenar åt grafven gifva utseende af ett skepp, då man icke kunde, eller icke ville, lägga den döde i ett sådant.
⁎
Alla de grafvar, som nu omtalats, och hvilkas ålder kan
bestämmas, höra till den yngre jernåldern i detta ords vidsträckta
betydelse[1], det vill säga till den egentliga vikingatiden och
närmast föregående tid. Till sistnämnda tid höra Ultunagrafven och
de äldsta Vendelgrafvarna, hvilka, såsom vi sett (sid. 168),
förskrifva sig från det 7:de århundradet.
Något fynd af detta slag, som med säkerhet kan hänföras till den äldre jernåldern, är icke kändt från Skandinavien. Allt för osäkra äro nämligen de upplysningar vi ega om de enda från nämnda tid härstammande fynd, som skulle kunna anses höra till nu i fråga varande slag.
Ett sådant fynd gjordes på 1820-talet i en stor hög, »Kongshaugen» kallad, på Vallerö i Romsdals amt. »Midt i högen», heter det[2], »låg en stor häll, under hvilken funnos bitar af åtskilliga krossade lerkärl samt några flata trästycken af 1⁄4 tums tjocklek, böjda som sidoborden af en liten båt (?) och med små hål på 2 tums afstånd från hvarandra i ena kanten; i dessa hål sitta ännu lemningar af senor eller bastband.» Andra i högen funna saker visa, att den hör till den äldre jernåldern.
De nitnaglar af jern, som år 1853 hittades i en hög vid Gjedsfjorden i Herö prestegjeld, Nordlands amt, kunna sannolikt förklaras på helt annat sätt än genom att antaga dem hafva hört till ett fartyg. De lågo längs sidorna af en 13 fot lång, 4 fot bred och 3 fot hög, af stenhällar bygd grafkista från den äldre jernåldern och hafva möjligen sammanhållit en af stenkistan omgifven träkista, såsom fallet var i en hög vid Hauge i Kleps prestegjeld, Stavangers amt[3].
Äfven i en eller par högar vid Åk i Grytens prestegjeld, Romsdals amt, har man jemte fornsaker från den äldre jernåldern
