funnit några nitnaglar af jern, utan att man har någon särskild anledning att anse dem hafva hört till fartyg[1].
Det enda nu kända fynd från den äldre jernåldern, som torde kunna ställas i samband med det här afhandlade grafskicket, är ett som år 1875 gjordes vid Slawehk i mellersta Liffland[2]. På en der befintlig, aflång, ej särdeles hög sandkulle låg ett stenröse af samma form som kullen, och i rösets botten träffade man en af stora stenar bildad stensättning i form af ett skepp med afrundad(!) akter och med 14 roddarebänkar. I denna skeppssättning, som höll ej mindre än 140 fot i längd och 27 fot i bredd, fann man brända ben, åtskilliga spännen och andra föremål af former egendomliga för den äldre jernåldern.
⁎
Sedan vi nu lärt känna, huru allmän den seden varit att
begrafva den döde i ett fartyg eller bränna honom med ett sådant,
återstår det oss att söka svaret på den frågan, hvarifrån denna
sed kan leda sitt ursprung. Har fartyget hört till den dödes
utrustning på samma sätt som hans hästar, kläder, vapen och
många andra föremål, hvilka under den i fråga varande tiden fingo
följa honom i grafven? Eller har man tänkt sig, att den döde
skulle på fartyget färdas till »det andra landet»?
I det förra fallet skulle farkosten i den vid sjöfärder vane nordbons graf vara lika naturlig som den ackja, i hvilken den afsomnade lappen ännu stundom lägges[3]; och det vore lika naturligt, att den nordiska vikingen högsattes i sitt skepp, som att den galliska höfdingen begrofs på den stridsvagn, på hvilken han så mången gång segrande stormat fram[4]. Men om denna förklaring kan anses gälla om de i Tune- och Gokstad-högarna funna skeppen, så torde den icke vara lika tillfredsställande i afseende på de grafvar, i hvilka endast smärre båtar träffats. Vid betraktandet af sådana grafvar är man mera böjd att tänka sig meningen
- ↑ Årsberetning for 1872 af Foreningen til norske fortidsmindesmerkers bevaring, sid. 95.
- ↑ Verhandlungen der Berliner Gesellschaft für Anthropologie, Ethnologie und Urgeschichte, den 16 oktober 1875.
- ↑ Düben, Om Lappland och lapparne, sid. 248.
- ↑ Såsom bekant har man ofta i galliska grafvar från århundradena närmast Kristi födelse funnit den döde hvilande på en vagn.
