af den angripna lemmen, och detta var för anordningen af Antoniushospitalen af särskild betydelse: inom dem behandlades icke blott den sjuke, intill dess faran var för honom öfverstånden, utan fick han, ifall amputationen gjorde det för honom omöjligt att genom arbete förtjena sitt uppehälle, stanna i hospitalet ända till sin död.
Den hel. Antonius är vanligen afbildad med en staf, upptill afslutad med det T-formiga korset, i handen och en gris vid sidan. Svinet var honom helgadt, måhända derför att det ganska ofta angripes af en sjuka, som liknar Antoniussoten. För att gifva understöd åt Antoniushospitalen uppfostrade man här och der för deras räkning svin. I städerna fingo länge borgarnes svin löpa fritt omkring på gatorna och söka sin näring bland det affall, som rikligt hopades på dem. Af snygghets- och sundhetsskäl fann man dock nödigt att göra inskränkningar i denna sed. Men när i Lybeck förbudet utfärdades mot svinens utsläppande på gatorna, undantogos tjugo svin, som fingo njuta all möjlig frihet för att uppfödas för den hel. Antonii räkning. Dessa svin buro om halsen en klocka och voro på den ena sidan märkta med ett T. Då och då kommo bud från det nyss nämnda Antoniterhuset i Meklenburg för att taga bort de svin, som funnos utöfver det medgifna tjoget.
Inom södra Frankrike uppstod en annan hospitalsorden. I Montpellier upprättades mot slutet af 1100-talet ett hospital, som vigdes åt den Helige Ande, emedan från Honom utgå alla barmhertighetens verk. Hospitalet sköttes af ett broderskap försedt med en egen regel, och detta fick snart under sig flere dotterhus. Påfven Innocentius III, som med synnerlig förkärlek omfattade allt, som kunde bidraga till lindrande af nöden, gaf den Hel. Andes orden vidtgående privilegier och skänkte det en ny medelpunkt i Rom. Han lät år 1204 förvandla det förfallna angelsaksiska herberget i denna stad till ett stort hospital, som kallades S. Spiritus in Sassia, hvilket i början stod sidoordnadt i förhållande till det ursprungliga huset i Montpellier, men slutade med att blifva ordens förnämsta hus. För att gifva det större anseende bestämdes, att det skulle fira en storartad årsfest å den söndag januari månad, hvars evangelium handlade om bröllopet i Kana: de sex vattenkrukorna betecknade de sex slagen af
