Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf/53

Den här sidan har korrekturlästs
45
DEN FÖRHISTORISKA FORNFORSKNINGEN I SVERIGE 1880—1881.

jernåldern härstammande lur, som är afbildad och beskrifven i Månadsbladet 1881, sid. 147-150, tillhör Statens Hist. Museum (n:o 6626).

Från Uppland, — hvilket landskap, liksom de öfriga i mellersta Sverige, är ganska fattigt på minnen från den äldre jernåldern, — erhöll Statens Hist. Museum år 1881 genom byte med kandidat O. Söderbom ett väl arbetadt, till nämnda tid hörande sköldhandtag af brons, med silfverbeläggning; äfven nithufvudena äro af silfver. Det är funnet i Gryta s:n och liknar närmast Sv. forns. 293 (St. M. 6908).

Ett af de präktigaste fynd, som på länge anträffats i Sverige, är det som hösten 1881 gjordes under arbetena för utvidgningen af Vendels kyrkogård i norra Uppland. Man stötte härvid på en graf, som visade sig höra till midten af jernåldern, och således vara minst 1200 år gammal. Den hade icke varit utmärkt genom någon hög; i stället syntes en insänkning i marken. Grafven innehöll obrända menniskoben, lemningar af två jernsvärd, en hjelm, en sköld och en ringbrynja, samt flere nu sönderslagna glaskärl, delar af betsel och åtskilliga beslag, äfvensom ben af två hästar och ett svin. De här funna vapnen och andra föremålen, hvilka i flere afseenden likna dem, som år 1855 anträffades i den bekanta grafven vid Ulltuna[1], utmärka sig genom ett särdeles prydligt arbete. I synnerhet det ena svärdsfästet är ovanligt präktigt utstyrdt: det är förfärdigadt af rikt förgyld och silfverbelagd brons, betäckt med sirater och dessutom prydt med infattade granater och med niello. Äfven svärdsslidan har haft vackra beslag af rikt förgyld brons. Hjelmen, som tyvärr är sönderbruten, har varit af jernplåt, beklädd med brons, och har haft kam af brons. På hjelmens bronsbeklädnad ses bildliga framställningar, bland hvilka åtminstone ett par gånger upprepas bilden af en ryttare med sköld på venstra armen och med långt spjut, framför och bakom ryttarens hufvud flyger en fågel, en orm reser sig framför hästen och biter dennes framben.

Då grafven påträffats, instäldes vidare arbete på platsen, och anmälan om fyndet gjordes hos vederbörande, hvarigenom

  1. Hildebrand, B. E. och H., Teckningar ur Svenska Statens Historiska Museum, 1:a häftet.