aflatsbref, som år 1476 gafs Helgeandshuset af sju biskopar, torde hafva framkallats af åtgärder för stiftelsens upphjelpande, för hvilka åtgärder erfordrades det penningetillflöde, som ett aflatsbref regelbundet framkallade. Det följande året utfärdades ett bref, som innehåller vigtiga upplysningar äfven för den föregående tiden. Som »rätte målsegande och med jus patronatus till huset» uppträdde här hr Erik Eriksson (Gyllenstjerna) och hr Ivar Axelssson (Tott) å sina hustrurs, k. Karl Knutssons döttrars, vägnar, samt hr Knut Eskilsson (Banér) å egna och sin hustru Kristina Eriksdotters vägnar. Målseganderätten kan icke hafva berott på annat än härstamning från Helgeandshusets stiftare, och såsom sådana måste vi således tänka oss någon af k. Karls, hr Knuts och Kristina Eriksdotters (hon förde i vapnet en örnklo) förfäder. På grund af det usla skicket — de fattiga allmosebarnen fingo der rent af lida hunger, under det husets inkomster användes på annat håll — togo dessa patroner Helgeandshuset åter (från den dåvarande föreståndaren) och bådo borgmästare och råd i Söderköping att för Guds och patronernas skuld öfvertaga det hela, der tillsätta en god föreståndare samt kontrollera denne. Dock förbehöllo sig patronerna att återtaga det hela, derest denna anordning icke visade sig lämplig. Det synes dock, som om magistraten i staden ej velat öfvertaga bestyret med den förfallna stiftelsen. Fullt tydligt kunna vi dock icke skönja förhållandena.
År 1480 nämner hr Sten Sture, rikets föreståndare, en renlifves man Evert till föreståndare för kronans hospital utanför Söderköping. De närmast föregående styresmännen hade varit en hr Gunnar, som frivilligt afgått, och en hr Nils, som icke hade uppfyllt sina vilkor. Kyrkan skulle »fullkomnas och upptagas». De gode klerker, som ville ingifva sig i hospitalet, skulle underhållas af föreståndaren med användande af den ränta, som tillhörde stiftelsen, af hvilken äfven de fattige sjuke skulle njuta sitt uppehälle. Det tillkom biskopen i Linköping att ersätta den nye föreståndaren i embetet. Aderton år derefter var Evert ännu föreståndare, då k. Hans utfärdade ett skyddsbref för »oss älsklige renliflige bröder, föreståndare och mena konventet i Sankt Jörgens hospital utanför Söderköping». Uttrycken i detta senare bref visa, att Evert förestod Sankt Görans hospital, d. v. s. spetälskehospitalet, hvilket vi, på grund af de förut åberopade urkunder
