från förra hälften af 1400-talet, måste anse hafva varit skildt från Helgeandshuset. Det synes vara ett ganska eget sammanträffande, att man år 1477 skulle behöfva tala om Helgeandshusets, år 1480 om Sankt Göranshospitalets gränslösa förfall.
På ett eller annat sätt har tydligen en sammansmältning af de två stiftelserna egt rum, hvilka för öfrigt måhända från början haft någon gemenskap inbördes. År 1507 omtalas i en riksrådets skrifvelse hr Everts stora förtjenster om stiftelsen och der berättas huru han, liggande å dödsbädden, hade begärt af bröderna att de skulle sända bud till Rom, för att få af den högsta andliga myndigheten i verlden ytterligare stadfästelse. De bröder, som på grund af denna begäran hade blifvit sända till Rom, underhandlade derstädes med priorn för Helgeandshuset i hospitalet i Saxia och aftalade der en förbindelse. Hospitalsbröderna i Söderköping skulle antaga de romerska Helgeandsbrödernas klädebonad.
Denna förening med det romerska Helgeandshuset omtalas, såsom nämndes, år 1516 såsom nyligen skedd. Det synes otänkbart, att Sankt Görans hospital skulle hafva sökt en sådan förbindelse med det romerska Helgeandshuset, derest det gamla Helgeaudshuset i Söderköping ännu egt bestånd eller sjelfständig tillvaro. Vid denna tid omtalas år 1508 »den Helge Andes hospital och Sankt Görans», år 1509 »den Helige Andes hospital och riddaren Sankt Görans, liggande utanför Söderköping» samt »herr Johan Olai prior i den Helige Andes hospital», år 1510 »hr Jon prior och menige kamratsbröder i den Helige Andes hospital», åren 1512, 1513 och 1515 »den Helige Andes och riddaren Sankt Görans hospital» vid Söderköping; år 1523 talas om den Helige Andes »kloster» vid Söderköping. Den regel, efter hvilken hospitalsbröderna lefde, kunde lätt framkalla benämningen kloster.
Mellan presterskapet och ordnarne rådde i allmänhet mycken oenighet, och vi kunna ej undra mycket deröfver, att det förra hade svårt att finna sig i de stora förmåner, som ymnigt gåfvos de senare af påfven. Presterskapet var inom sig ordnadt i hierarkiska grader, det bildade ett sammanhängande helt och hade sitt verksamhetsfält, derjämte ock sin inkomstkälla hos det på socknar fördelade folket. Ehuru högst i det hierarkiska systemet stod påfven och denne således kan synas hafva bort i främsta rummet tänka på upprätthållande af presterskapets myndighet, beviljade
