är den till Visby Helgeandshus hörande kyrkan, hvilken är så märklig, att vi åt henne måste i detta sammanhang egna någon uppmärksamhet.
Långhuset ersättes af en åttkantig byggnad, fördelad i två våningar. Inträdet till kyrkan var gemensamt för alla, genom den stora södra porten, utanför hvilken fanns ett af kolonner uppburet förhus[1], eller genom den norra, mindre ansenliga porten. Men under det en del af de inträdande stannade i den nedra våningen, gingo andra upp för den i byggnadens vestra ända förekommande dubbeltrappan till den andra våningen. För den ena som för den andra var det rektangulära koret med dess invändigt förekommande [2] absis gemensamt. Öfver denna anläggning hafva många olika meningar blifvit uttalade, i ett hafva dock de flesta stämt öfverens, nämligen deri, att anläggningen är ytterst märklig.
Hur mycket jag än är benägen att anse våra forntida minnen märkliga, kan jag ej undertrycka en känsla af förvåning öfver det bryderi, som anläggningen af denna kyrka framkallat. Koret, i hvilket de gudstjenstliga handlingarna utfördes, var för båda våningarna gemensamt, alltså gudstjensten var densamma, men menigheten var af olika slag; vi kunna nämligen icke gerna antaga, att det berodde på den kyrkobesökandes godtycke att taga plats i den ena eller andra våningen. Det gäller således endast att söka utreda, hvilka de två menigheterna voro, som begagnade denna hospitalskyrka, två menigheter, som af en eller annan anledning — hvilken vi hafva att leta fram — höllo sig strängt skilda från hvarandra. Af de två våningarne synes mig den öfra vara den förnämligare. Väl utgör dubbeltrappan en vacker prydnad för den nedra våningen, men denna trappa är dock tillkommen för den öfra våningens skuld, och trappans prydliga utseende måste derför snarare sättas i samband med den öfra än med den nedra våningen. Den öfra våningens menighet måste passera genom den nedra våningen, men sedan man stigit uppför trappan var man deruppe fritagen från anblicken af menigheten dernere; man var deruppe af denna ostörd, under det man vid upp- och nedstigandet onekligen störde. Att stiga uppför trappan
