medförde visserligen ett visst besvär, men man kunde derunder blifva uppmärksammad af de nedanför varande och särskildt måste uppstigandet ej gerna hafva kommit i fråga för de svaga personer, som vi hafva rätt att tänka oss i ett hospital.
Sådana äro de antydningar, som sjelfva byggnaden gifver. Hur skola vi tolka dem?
Först måste vi komma ihog att hospitalen, till hvilka Helgeandshusen hörde, icke voro afsedda allenast för sjuka, hvilka ej alltid förmådde från sin kammare begifva sig till kyrkan, utan ock af hvarjehanda äldre personer, som i hospitalet sökte sig en fristad för ålderdomens dagar. Den fattige intogs i hospitalet af kristlig kärlek, men den sjuke eller friske, som derstädes vann inträde, betalade för sig genom att vid inträdet lemna en gåfva så pass stor, att afkastningen gaf full ersättning för kosthållet och bostaden. Men hospitalet kunde icke gerna ega bestånd med de inkomster, som sålunda erhöllos, särskildt måste man för att kunna visa gifmildhet mot de fattiga, ega större tillgångar, och dessa erhöllos genom fromma gåfvor af bättre lottade medlemmar i samhället. Vi hafva derför att tänka oss hospitalskyrkan besökt af tvänne grupper, hospitalshjonen och hospitalets gynnare, hvilka voro rikare och väl i allmänhet förnämare. För de senare har helt visst den öfre våningen varit afsedd, den undre deremot för hospitalshjonen och för dem, som besökte kyrkan, utan att till hospitalet stå i någon närmare förbindelse.
Helgeandskyrkan i Visby måste i följd af sin grundform sammanställas med de rundkyrkor, som förekomma här och der i Sverige, om än i ringa antal, och med de talrikare förekommande rundkyrkorna på Bornholm. Rundkyrkan är obestridligen en ovanligare form, och man har derför alltid varit benägen att förklara hennes förekomst på ett särskildt sätt. I södra Europa förekomma i grannskapet af stenkyrkor mindre rundkyrkor, hvilka bevisligen varit afsedda för dophandlingar, och man har velat som sådana beteckna äfven de svenska rundkyrkorna. Dervid har man dock förgätit två omständigheter, den ena att södra Europas dopkyrkor förekomma, såsom nyss sades, i närheten af andra kyrkor, hvilket icke är händelsen med våra rundkyrkor, den andra, att dophandlingen vid den tid, då kristendomen definitivt infördes i Sverige, icke längre var inskränkt till vissa orter, utan fick förrättas i hvarje sockenkyrka. Våra rundkyrkor äro
