läge ega vi deremot full visshet: ännu qvarstå ruinerna af dess kyrka i norr om staden, och vid sidan af kyrkan synes å marken förhöjningar, som helt visst innesluta qvarlefvor af hospitalets öfriga byggnader. Jag hoppas, att dessa byggnadslemningar skola kunna inom den närmaste tiden undersökas, och att det vid samma tillfälle skulle blifva möjligt att, genom gräfningar i kyrkogården, göra undersökningar af de i hospitalet aflidnes ben.
De spetälskes hospital äro i Norden regelbundet nämnda efter den hel. Georg, i Tyskland i allmänhet efter denne eller den hel. Nicolaus; äfven funnos sådana hus helgade Sankt Lazarus eller Sankt Job. Den hel. Georg ansågs hafva en stor makt att afvärja det onda, hvadan valet af honom som skyddspatron öfver de för den svåraste sjukdomen afsedda vårdanstalterna låg ganska nära till hands.
Det är i synnerhet efter korstågstiden som spetälskan flitigt omtalas i medeltidsurkunder. Spetälskehusen blefvo i Tyskland talrika under loppet af 1200-talet; under samma århundrade uppenbara de sig äfven i svenska städer. Man synes dock icke hos oss öfverallt hafva uppfört spetälskehus, hvilket måhända får tagas som ett bevis derför, att spetälskan hos oss ej varit i lika svår grad utbredd. Vi kunna annars svårligen förklara, att Stockholm ej fick ett Sankt Göranshospital förrän mot slutet af medeltiden.
Då de svenska urkunderna innehålla allenast spridda upplysningar om de spetälske och deras vård, vänder jag mig till tyska källor för att kunna lemna en fullständigare skizz.
När någon hade blifvit angripen af sjukdomen, uppstodo på huden hvita upphöjda fläckar. Något vidare obehag beredde de icke för den sjuke, förrän sjukdomen, kanske först efter år, öfvergick i ett nytt stadium: då blefvo fläckarna fördjupade, huden glänsande och känslolös, håret å angripna ställen hvitt och ulligt. Snart började ögonen blifva dåliga, rösten hes, huden började spricka sönder, ett illaluktande var flöt ur sprickorna, håret föll af, vid lederna bildade sig bölder. Det fanns ingen sjukdom, som var vederstyggligare, det fanns ej heller någon, som framkallade större medlidande.
Den spetälske var så godt som borgerligt död. Inför domstol kunde han icke uppträda, med sin egendom kunde han icke taga någon befattning, hans arfvingar ärfde i hans ställe. Han var på
