65. Eskelhem, Lingsarfve. Under plöjning. Nedre hälften af en spjutspets med skaftholk, som har två nithål. Upptill afbruten, på ena sidan snedt afslipad. (St. M. 5250).
66. Eskelhem, Prestgårdshemmanet. Vid gräfning i en åker hittades 1886 »liggande i lösa mullen» följande föremål: två betsel med tillhörande tvärstänger[1]; tolf låga, vida bucklor, undertill försedda med öglor, några hela, de öfriga söndriga; fyra hängsmycken påminnande om M. 226; sex rörformiga hylsor; två genombrutna prydnader; samt en stor, rund genombruten skifva med hängprydnader, hvilket allt troligen tillhört den praktfulla utrustningen af anspannet för en vagn. Vidare höra till fyndet: några bitar af ett hängkärl, som haft hål i kanten i stället för uppstående öglor och sålunda är af mycket sen typ, samt några få bitar af ett annat kärl af ovanlig form, troligen af utländsk härkomst. (St. M. 7994).
Detta stora och intressanta fynd, som innehåller flera förut alldeles okända föremål, är helt nyligen inkommet till Statens museum. Det kommer att afbildas och beskrifvas af d:r O. Montelius i Vitterhets Akademiens Månadsblad; för närmare upplysningar angående sakernas form m. m. hänvisas till denna snart utkommande uppsats.
67. Hogrän, Ainbjenne. I en åker hittades 1848: en öppen armring af tunnt guldbleck med invikta kanter; ändarna sluta hvardera i en spiral, böjda åt motsatt håll. För öfrigt lik M. 240. Inga ornament. Vigt 5,45 ort. (St. M. 1449).
68. Mästerby. Fynd från en grusbacke, jämte ett menniskoskelett, 6 fot djupt; någon stensättning förmärktes ej. En öppen ring, med breda, tunna, tvärt afskurna och klufna ändar, som kunna hopknäppas. Ändarna äro ornerade med streck- och punktsirater samt fågelfigurer; den trinda tenen prydd på öfre och yttre sidan med insänkta linier. Afbildad i Månadsbl. 1880 sid. 107. (St. M. 4640).
69. Mästerby, Bandarfve. Vid uppbrytande af en stenkalm i i en åker hittades 1847 under 2 större stenar bland kol: ett i
- ↑ På ett af dessa betsel har det ursprungliga munbettet af brons blifvit ersatt med ett sådant af jern; då fyndet tillhör slutet af Montelius’ 5:te period, är denna omständighet, ehuru anmärkningsvärd, dock icke alldeles oväntad. Jfr. Tidsbestämning inom bronsåldern sid. 155—156 och flera ställen.
