spetsen afbruten, afbildad M. 171; en pincett, nertill bred, prydd å hvardera bladet med fyra små upphöjda bucklor och en tvärstrierad rand. (St. M. 2211).
107. Näs, Skåls. »I hemåkerleran eller den s. k. Kyrkejner» hittades 1880: en dolkklinga med smal fästetunga, afbildad här fig. 8. (Visby allmänna läroverks samling, utan nummer).
 |
En eller flera illustrationer borde infogas här, som återfinns på sidan 558 i filen Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf. Bildtext: Fig. 8. 1⁄2. |
108. Näs, St. Siglaifs. I en åker strax N. om gården har man vid jordens uppgräfvande under ett bortröjdt stenröse funnit ett svärd med smal, fyrkantig fästeten, klingan på hvardera sidan om midtåsen prydd med två fina, insänkta linier, som mot fästet äro utböjda, yttersta spetsen afbruten, längd ungefär 54 cm.[1](St. M. 1989).
109. Vamlingbo. Å allmänningen Valarne, som är belägen i socknens norra del mot Öja socken, har man under stenbrytning, i en hop af blandad gråsten och kalksten funnit: en halsring af rundadt platt ten, på öfversidan prydd med tvärstreck; ringen består af två stycken, det ena ungefär dubbelt så stort som det andra, hvilka äro förenade i en ledgång, upptill prydd med en hög, ornerad knapp; den slutes med en till ett hål i ena ändan svarande kort tapp i den andra. Sönderbruten, men åter hopsatt. (St. M. 2450).
110. Vamlingbo. Å samma allmänning Valarne hittades samma år »under en enebuske»: en halsring alldeles lik den nyss beskrifna, men hel. Afbildad af Montelius i Die Kultur Schwedens in vorchristlicher zeit, sid. 89, fig. 98. (St. M. 2484).
Båda dessa ringar, som kanske ursprungligen tillhört ett och samma fynd, förskrifva sig från bronsålderns sista tider eller jernålderns början.
111. Vamlingbo, Lingsarfve. Vid gräfning i en äng. En hålcelt med ögla, till storlek och form mycket lik hålcelten från Silte, fynd 94 här ofvan. (St. M. 2146).
- ↑ På »samma ställe» hittades äfven ett kufiskt silfvermynt.
