Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne56sven).pdf/56

Den här sidan har korrekturlästs
48
OSCAR MONTELIUS.

Herr Ekevvall har undersökt 13 rösen söder om och 40 rösen norr om Skellefte-elf. De ligga alla nära kusten, under det att sådana fornlemningar icke förekomma i det inre landet. Vanligen äro de anlagda på bergshöjder i närheten af hafvet, eller, då de träffas på något afstånd från hafvet, på bergshöjder, till hvilkas närhet hafvet fordom sträckt sig. Herr Ekewall anmärker i afseende på deras förekomst, »att deras antal, i förhållande till det landtområde de upptaga, är ringa,» och »att detta antal tilltager mot söder.»

De flesta rösena äro runda. Midtuti många af dessa finnes en stenkista, men många sakna sådan kista. Kistorna ligga vanligen i Ö.—V., men någon gång i N.— S. eller andra väderstreck; deras längd vexlar mellan 1,65 och 2,65 meter. De äro bygda antingen af hällar, resta på kant, eller af kullerstenar; någon gång har till ena väggen i kistan användts någon större, jordfast sten, som haft en jemn, någorlunda lodrät yta. Några få rösen äro aflånga eller »skeppsformiga», vanligen med en kista. — Några grafvar antagas af herr Ekewall hafva inneslutit lemningar af obrända, men andra af brända lik.

Märkvärdigast torde ett par »skeppsformiga» rösen vara. Ett af dem, beläget på Starkåge egor norr om Skellefte elf, var 13 meter långt, 4,5 m. bredt och 1 m. högt; det låg i N.—S., elliptiskt afsmalnande och sänkande sig mot ändarna, af hvilka den norra var något bredare än den södra. Utanför, midtför och tätt intill skeppets stäfvar voro spetsiga stenar uppresta. Längs efter skeppets midt fanns en nära 8 m. lång gång, indelad i 6 rum af olika storlek[1]. I alla rummen påträffades träkol, men intet annat anmärkningsvärdt; röset hade förut plundrats af skattsökare (se noten å föreg. sida). — År 1877 hade riksantiqvarien H. Hildebrand undersökt ett dylikt röse, beläget vid Yttervik, söder om Skellefte-elf. Äfven detta röse innehöll flere rum; men intet annat än kol hittades deri, ehuru grafven var orörd.

Utom det betydande antal ovala spännbucklor, som upptagits ur grafvar på Björkö, torde följande, förut kända,

  1. Röset påminner således något om ett röse från den äldre jernåldern vid Slawekh i Lifland, som är beskrifvet i Verhandlungen der Berliner Gesellschaft für Anthropologie, Ethnologie und Urgeschichte d. 16 okt. 1875.